avslutning; Ett nytt avslut och en ny början

Myset då..? Vår kanske lite anonyma lilla trollunge..? =) Jag lovar att hon är allt annat än anonym egentligen =D. Just nu gnistrar hon ikapp med sin klänning, tvärs över bordet här, med sina fantastiska lockar runt det lilla ansiktet. Hon är den av ungarna som kanske egentligen är mest lik mig i sättet och humöret, mest lik mig som jag var när jag var liten. Stumpan har ärvt tydliga delar av mig hon också, men till sättet är hon helt klart mer lik sin pappa. Lilleman har återigen ärvt andra delar av mig, där vi är oerhört lika. Jag kan se mig själv i dem allihop.. =)

Men just det, Myset. I början av året var hon så liten! Hon var 3,5 år gammal och en liten tuffing som hängde efter sin storasyster i precis allt. Hon hade börjat läsa lite, räkna lite, och hon hade börjat få koll på en del system som tidigare hade varit svåra. Hon kommunicerade ok med andra, men ändå hyfsat ”enkelt”. Hon var väldigt rädd för en del saker, hennes mororeflex var oerhört tydlig.

Idag läser hon en hel del, hon ljudar och skriver själv, och hon gillar att räkna. Hennes logiska tänkande och förmåga att se samband/system har utvecklats ganska påtagligt, och vi märker att hon frustreras av att gapet mellan vad hon förmår kommunicera och vad hon förmår att utveckla tankar kring är för stor. Hon skriver en del med penna, dock påtagligt spegelvänt, och hon älskar att rita! Ritar både fina flickor/enklare saker, och saker ur tanken som bilar, dinosaurier osv. Hon kan till och med rita tankebubblor till sina flickor för att visa och berätta vad det är de tänker på. I år har hon också utvecklat mer självständighet, så till vida att hon blivit bättre på att stå på sig – och vi fått fler konflikter här hemma. Samtidigt är hon oerhört snäll och omtänksam, har stora tankar om hur andra människor tänker och känner och varför saker är som de är.

2014 var året då vi liksom kom igång lite mer ”målinriktat” med hennes sensomotoriska träning. Det har gjort att hon idag har en påtagligt bättre spatial förmåga, att hon är mindre rädd och har bättre kroppskontroll. För ett år sedan fick hon total panik om hon satt på en gunga som rörde sig, satt i mitt knä i gungstolen, eller skulle manövrera helt fritt i vattnet (utan balansstöd i form av armpuffar liksom). Idag har vi kommit dithän att hon kan gunga försiktigt om hon har kontroll över situationen själv, sitt hos mig i gungstolen och gunga jättesakta, och hon har släppt rädslan i vattnet vilket gjort att hon börjat simma själv under ytan. Hon går balansgång, cyklar balanscykel jättebra, och längtar efter att få prova sina nya skidor =). Hennes mororeflex är fortfarande väldigt stark (klarar inte att stressas i buslek, klarar inte att tappa balansen, skräms av plötsliga ljud osv) men visst har den minskat i styrka. Hon drabbas inte av panik av alla ”för kraftiga” intryck nu, utan kan tolerera dem om hon har viss kontroll själv. En sak som också bekräftar det, är det faktum att hon nu skolats in i på dagis! Tidigare hade det varit oerhört svårt, nu blev det istället en inskolning som handlade mer om att ge förskolan och resursen de rätta verktygen och kunskapen än om att ge henne förutsättningarna för att kunna vistas där. Lika svårt, absolut, men roligare.

Inom kort kommer hennes enda övning att kompletteras med en annan basal övning för att både stärka den vestibulära funktionen och jobba med hennes TLR. Det ska bli oerhört intressant att se var det leder oss. Överlag, så är Myset intressant att följa. Hon har hela den sensomotoriska problematiken gemensam med sina syskon, men hon slipper en del av det här ”andra” – inflammationen – som det ser ut hittills i alla fall. Hon har det lättare, men ändå är så många saker så exakt lika syskonen emellan. Fascinerande att följa liksom… En del av det som är allra mest likt är språksvårigheterna som hon och Stumpan har. Samma svårigheter; auditionen (att hinna höra och avkoda, kunna följa med i samtal), grammatiken (singular/plural, tempus, pronomen, prepositioner, ordföljd, småord), vissa svårigheter också med semantik och det bokstavliga tolkandet. Det ska bli spännande att se var det tar vägen nu när hon börjat på dagis. En annan del är reflexmönstren i hennes motorik, trots att hon i grunden har en påtagligt bättre motorik och koordination än båda sina syskon. Så lika, och så olika.

För 2015 är inskolningsåret. Det är året då Myset verkligen ska börja i förskolan, på allvar liksom, och året då Lilleman börjar i skolan. Året då vi ska ha stora diskussioner med Försäkringskassan igen. Utöver det är det året då vi ska få de sista bitarna kring Stumpans skolgång på plats, och året då utredningen – den sista chansen liksom – ska bli av. Det är året då mitt företagande skall ges en liten chans, och året då vi ska klara allt detta med makens jobb kvar.. =O Mitt nyårslöfte är att göra mitt bästa för att överleva det här året med hela familjens fysiska och mentala hälsa i behåll. Målet är att vi alla ska må lika bra som nu och vara lika nöjda med året som med det förra när vi summerar året den 31/12 2015.