Berg- och dalbana..

Japp, vi har lagt om den sensomotoriska träningen här hemma lite. Det märks..!

Stumpan blir hela tiden så mycket starkare i sin person, det är helt fascinerande att se. Både så till vida att hon nu står upp för sin åsikt och inte ger vika, och på så sätt att hon fortsätter bli bättre på att argumentera, förklara, förtydliga. Hon tycks också utveckla lite mer ”mogenhet” i sitt känsloliv på något vis (märk väl, visst har vi en bra bit kvar..) för hon agerar och reagerar på ett annorlunda sätt i många situationer – så länge hon inte är trött. Och trött är hon rätt ofta just nu. Känslomässigt är det lite av en berg- och dalbana, och vi har varit noga med att förklara för assistenten på skolan att hon inte ska få panik om det här turbulenta beteendet tar sig till skolan också… Det gäller precis som vanligt att anpassa lite mer, låta henne få utrymme att hinna med. Just nu tycks skolan ändå fungera väldigt bra, men det är tydligt att stumpan får kämpa lite mer än vanligt med att hålla ihop för det är intensivt här hemma. Assistenten har dock inga problem med detta även om det skulle uppstå, hon har lärt känna stumpan så bra att hon numera har ett väldigt avspänt och naturligt lågaffektivt sätt att reagera på olika impulser – precis rätt. Skulle det verkligen explodera kan det säkert bli stökigt, men det tror jag inte att det är någon risk för i dagsläget. Det är bara häftigt att se hur extremt starka övningarna är, hur hårt nervsystemet får jobba i perioder.

Lilleman, har ju också lagt om sitt program. Stumpans program är annorlunda, men egentligen inte ett så ”jättestarkt” avsnitt av programmet. Lillemans, är faktiskt ganska tufft. Han har kvar hälften av sin vestibulära träning, vi har intensifierat motorikträningen, och sen har han fått lägga till en övning för moro/TLR… Han tränar med andra ord rätt intensivt nu för hela den sensomotoriska basen. Summa summarum; japp, det är lite kaotiskt. Han är frustrerad över att det känns konstigt, och att vissa saker som tidigare börjat komma fram nu på sätt och vis är svårare. Det är helt enkelt ”mycket” just nu. Vi får prata MYCKET om teorin, och påpeka att vi bygger underifrån. Peka på att han hela tiden utvecklar sin ”bas”, och att hjärnan måste få tid på sig att hantera all utveckling. Det är ganska rejält aktivt nu, väääääääldigt mycket bitande/gnagande på ALLT (läs; PRECIS ALLT HELA TIDEN!), han är överlag otroligt driven och står på sig i jämförelse med tidigare. Där känslorna tidigare har runnit över av bara ”overload” slår det nu över då och då i ren frustration – allt ska gå fort och precis som han vill. Däremellan kan vi ha bra samtal, och han förstår ju allt jag säger även om det är svårt att hantera det känslomässiga kaoset när han står mitt i det… Det ska bli oerhört spännande att se hur det kommer påverka utvecklingen, hur det kommer se ut om fyra månader eller så.

Myset, har fått börja jobba lite mer ordentligt. Och visst, där märks det också. Hon är ju också 3,5 så det är ett nästan konstant testande av hur mycket man kan få bestämma själv.. Ja, livet här hemma är intensivt. Någon förvånad..? Men rätt roligt har vi också.. Sen gör det ju liksom ingenting alls att vårvintern verkligen gör sig hemmastadd, så nu har vi ofta härligt solsken mot gnistrande vit snö. Riktigt sånt där grillväder, så vi får ta och gräva fram vår ute-eldstad till helgen! Grilla korv, åka kälke och mysa i en snödriva – inte så pjåkigt… =) (ja ja, jag vet – naturligtvis sitter vi inte mer än två minuter och myser innan allt annat ska hända och alla barn vill göra olika saker, men jag lever på drömmen..)