Fjärrkontroller – att kontrollera delar av omgivningen

Fjärrkontroller är verkligen högvaluta hos oss just nu, olika varianter av fjärrkontroller. Det började egentligen för ett tag sen, när stumpan liksom inte ville släppa ifrån sig utan krävde att få veta hur man skulle trycka för att komma dit man ville. Visst, vi visade och hon lärde sig snabbt en massa olika kommandon naturligtvis. Det är lite stökigt att styra hela TV-delen, vare sig man är uppe eller nere, för varje TV har sina tillbehör – och sålunda sina olika kontroller. ”Varje TV..?” tänker ni kanske.. Och ja, vi har faktiskt några stycken. Det är rätt värdefullt att kunna dela på sig vid behov, och få krypa undan och vila i sitt eget tillhåll. Stumpan vilar alltid efter skolan uppe i sitt rum, antingen med en film på TV:n eller bara med iPaden. Där kan hon också bädda ner sig när hon är sjuk, och nästan alltid finns lillasyster där vid hennes sida om stumpan bara orkar.. =) Lilleman önskade sig till förra födelsedagen ett eget rum och en egen TV (och tillhörande sladd för att kunna koppla in iPaden – se det han själv styrde på youtube direkt på TV:n) och det fick han faktiskt – både rummet, TV:n och sladden av olika personer. Sen har vi en TV nere i vardagsrummet. TV:n i stumpans rum har en DVD. TV:n i lillemans rum har en DVD och ett gammalt 8-bitars Nintendo. TV:n nere har XBOX (inkl Kinect) och AppleTV. Tillsammans har vi alltså 8 olika kontroller kan man säga – lite mycket att hålla redo på.

I alla fall, så fick stumpans nya intresse också igång myset. Hon har ju som sagt kommit igång bra med Kinecten nu, och det räcker med att man startar TV:n och XBOX:en så knappar hon sig själv fram till Kinectspelen, väljer rätt spel, loggar in, gör alla inställningar som behövs, och börjar spela. Styr antingen med fjärrkontrollen eller med kroppen, vet precis hur och var. Hittills är det väl mest där hon har övat. Stumpan gör naturligtvis samma, och hon har också koll på alla ord och symboler på kontrollerna vilket gör att hon kan generalisera och prova sig fram på nya kontroller. Hon har också insett att det är rätt skoj att förstå sig på AppleTV-kontrollen, både för att man kan välja roliga filmer där och för att man kan hitta youtube-appen och själv söka reda på filmer på youtube att dra igång på TV:n… Båda tjejerna spelar också ganska gärna Super Mario på Nintendot när det blir lite för stojigt här nere. Myset klarar i alla fall hela första banan och är riktigt duktig, men har ännu inte tagit sig så mycket längre. Stumpan är rätt haj på det hela, och snabb som tusan! Men lilleman då..?

Ja, det är kanske det som är det nya i kråksången.. Tidigare har synen ju sabbat så mycket för honom, och hans motorik har inte alls tillåtit honom att manövrera någon apparatur alls själv. Successivt så har detta dock utvecklats – via datorn (såväl MAC som PC som han nu hanterar väldigt bra – skulle kunna ge mig lektioner tänker jag ibland..), via iPaden (som han nu jobbar sig mer och mer igenom – även om han har väldigt långt kvar till att kunna ”visa allt han kan” ännu), och vidare till tex tv-spel.. För inte alls länge sen, så var hela tanken på att kunna använda fingrarna till något så finmotoriskt som fjärrkontroller helt galen. Att han skulle kunna använda båda händerna och manövrera kändes ännu längre bort. Men saker och ting händer… =)

Needless to say, han gillar verkligen varje liten del av ”nyvunnen kontroll”. Bara att dra igång en film nu, och kunna själv starta/stoppa, spola framåt/bakåt, stänga av och istället starta ett spel – som sen bara stängs av eftersom det ännu är för svårt att spela… tja det är himla fin träning för honom. Ibland försöker man hjälpa till, tror att han har fastnat någonstans. Lite irriterat tar han tillbaka kontrollen och fortsätter manövrera… =) Liten utökning av förmågan att styra/kontrollera delar av sin omgivning, gör stor skillnad för den lilla killen. Snart blir det nog mer och mer av allt sånt här ”styrande”. Inte kognitiva övningar än, för enbart att kontrollera motoriken är tillräcklig utmaning ännu – och att kunna integrera synintrycken tillräckligt för att kunna styra alls. Men såna där ”intuitivt reagerande” övningar, där han bara styr utifrån visuella intryck om en enkel tanken om vad han vill. Eller för den delen bara helt experimentellt, för att se vad som händer om man gör en viss sak. Eller kanske vid pianot där han måste synkronisera motoriken både med syn och hörsel för att få ordning! För någon som tidigare aldrig fått experimentera är det en stor frihet.

Vi kommer spela betydligt mer piano framöver. Vi kommer också spela både Super Mario på det gamla Nintendot, och spela på Kinecten. Allt eftersom han lär sig styra mer och mer, kommer datorer och iPads läggas bort stundvis och barnen hänvisas till youtube på tv:n – där de får skriva och söka själva och argumentera sinsemellan om vad de vill titta på eller spela. Man kan faktiskt hitta väldigt mycket bra träning i just den ”vilande skärmvärlden”! Det är helt fantastiskt att se stumpan och myset arbeta tillsammans, planera och diskutera, vänta och ta turer för att lösa problem tillsammans på Kinecten. Det är outsägligt vackert att se lilleman faktiskt argumentera för sin rätt till kontrollerna, när det är hans tur. Fantastiskt härligt att se honom välja precis den film han vill se, och dra igång den. Så många saker som andra tar för självklart, som hela tiden skapar fler möjligheter även här hos oss.

Vackert… *suck* Så vackert.. =)