DIR FLOORTIME – DET SOM BAND SAMMAN ALLT OCH FÖRKLARADE DET VI MISSAT

DIR-modellen baseras på tanken att individuella skillnader i processandet, hindrar autistiska barn från att bemästra de tidiga utvecklingsmässiga milstolparna som lägger grunden för allt lärande. DIR tar upp sex grundläggande utvecklingsnivåer på vilka autistiska barn ofta har större eller mindre brister;

första steget: Självreglering och intresse för världen. Detta steg handlar om att hitta lugnet, om att må tillräckligt bra i sig själv för att kunna fokusera på föräldern och omgivningen – att hitta den delade uppmärksamheten.
andra steget: Engagemang och relation. Detta steg handlar om att vara intresserad av den andra personen och av världen, att utveckla ett speciellt band med föräldrarna. Det handlar också om att skilja föremål från människor.
tredje steget: Tvåvägskommunikation! Enkel fram-och-tillbaka-interaktion mellan förälder och barn; leenden, bus, förväntan i lek.
fjärde steget: Gemensam problemlösning. Här handlar det om att kunna använda gester, interaktion, joller/språk för att kunna förmedla behov, önskemål, om man är glad eller ledsen över något. Det handlar också om att få föräldern att hjälpa till när man stöter på problem, och att använda förspråklig förmåga för att visa sin intention – att bli en kreativ och dynamisk problemlösare.
femte steget: Symbolisk lek. I detta steg lär sig barnet att använda ord, bilder, symboler för att kommunicera med intention, visa sin idé. Att kommunicera ideer och tankar, inte bara behov och önskemål.
sjätte steget: Bygga broar mellan idéer. Här handlar det som grunden för logik, resonemang, känslomässiga tankar och vad som är verkligt/overkligt.

”Normalt sett” har barn lärt sig allt detta vid ungefär fem års ålder, men barn med autism kämpar ofta med en eller flera av dessa förmågor. I DIR floortime lär man sig att ”läsa barnet”, att förstå på vilka steg som barnet är i behov av stöd. För jag tror inte någon säger emot mig när jag förtydligar att många autistiska barn har svårt med självreglering..? Att behålla lugn och fokus, att kunna hantera såväl glädje som frustration utan att överväldigas av känslor? Genom att förstå det egna barnet, kan man få hjälp att hitta precis var man som förälder behöver befinna sig i leken. Du som förälder vet troligtvis bäst hur barnet lugnar sig, fokuserar. Varje gång du lyckas hjälpa barnet att behålla kontroll över situationen, och återta förlorad kontroll, lär barnet sig mer om sig själv. Det är sannerligen en konst att lära sig att hantera de egna känslorna, och ytterligare en konst att lära sig att hantera dem när man är engagerad i lek med andra personer… Att helt enkelt kunna hantera de egna känslorna samtidigt som man ”stannar kvar i relationen”, är en helt annan sak än att ”stänga av och gå in i sig själv”.

Genom att själv förstå, och veta hur jag skulle möta barnen, blev det betydligt lättare. Jag förstod beteenden på ett helt annat sätt, jag kunde hjälpa dem precis där de behövde stöd. Jag fick också, trots allt jag läst om Hanen-pedagogik, kommunicerande samspel och övrig kommunikationsteori, en betydligt djupare förståelse för kärnan i kommunikation. Kommunikationen blev verklig, levande, genom hela spannet av förmåga hos barnet. Jag visste hur jag skulle jobba vidare, och jag har kunnat hjälpa barnen vidare från ”jag vill ha” till helt nya höjder. Genom att anpassa både situation och lek efter just ditt barn, läggs leken på ”rätt nivå” och barnet får chans att just i leken – när motivationen är som allra högst – utveckla sina förmågor och nå nya nivåer. Det slår discrete trial med hästlängder!
Stanley Greenspan har skrivit flera böcker, och de är läsvärda. Men för att få hjälp med att tyda ditt eget barn, kan det vara väldigt värdefullt att ta hjälp av någon som är van att analysera. Läs också in dig på teorin just kring de sex stegen, så att du är säker på var du är och stöttar och varför. Det underlättar enormt i bemötandet av barnet, i alla situationer.

Hos oss är Floortime en lika stor del av vardagslivet som Hejlskov, och lika viktig. Om du utöver det bara har ordentlig koll på den sensomotoriska profilen, vad barnet faktiskt har fysisk kapacitet att klara av i dagsläget, så har du en mycket god grund att stå på och behöver inte känna dig så där vilsen som i alla fall jag gjorde tidigare. Halkar jag snett i dagsläget, hamnar på okänd mark, så är det floortime och sensomotoriken som jag själv backar tillbaka till. De bitarna hjälper mig att förstå beteendet, och stötta på rätt sätt – på rätt nivå.