Svårt med anpassning.. =)

Jag inser mer och mer hur svårt jag har att anpassa mig till nya förutsättningar. Myset kommer och sliter i mig titt som tätt under dagarna, och situationer utspelar sig i likhet med denna;

– Mamma! Kan jag få blåsen..?
*jag funderar några sekunder, hon noterar att jag är lite frågande*
– Mamma, blåsen…! Till Törnrosa! Kan jag få den, snäääälla..?
– Blåsen..? Vadå för blås..?
*tjejen funderar en stund*
– Den som är varm och skön!
– Aha, hårfönen! Ska du ha den till Törnrosa..??
– Ja, Törnrosa måste blåsa – hon fryser.
– Jaha..? Ok.. men var är den då..?
– DÄR!
*pekar upp mot taket bakom mig, varvid jag inte blir mindre fundersam – blicken flackar febrilt över området*
– Var då? Jag ser den inte..?
– Där mamma!
*pekar tydligt i luften alldeles bredvid mig, varvid ett ljus sakta går upp… Jag sträcker ut handen, gör ett greppande rörelse och för den sen ner till hennes mötande hand*
– Åh TACK mamma! Vad snäll du är..!
*springer iväg med sin låtsasfön och leker vidare med Törnrosa – hennes prinsess-Barbie*

Jag hänger inte med! Såna här saker utspelar sig titt som tätt nu, hennes fantasi har tagit ett enormt kliv framåt den senaste tiden och jag är kvar i dåtid.. Häromdagen ropade hon åt mig; ”Mamma, kom nu – sätt dig i bilen! Vi ska åka till HAB!” Jag fattar först inget, så hon får lotsa mig framåt och peka lite.. Då ställer hon sig med händerna framåt, greppande kring ”ratten” (i luften) och så låtsas hon öppna en dörr bakom sig och pekar på ”sätet”. Jag kliver upp, ställer mig på plats bakom henne, och så brummar vi iväg… =D

Ännu roligare vore det väl om hon hade bett sin pappa om hjälp med fönen – eller hur..? =D