Gott Nytt År!

Jag är ledsen för att mellandagarna har varit så tomma på inlägg.. Tiden har inte räckt till. Alla ungar hemma, och flera dagar har jag varit ensam med dem alla. Många viljor, stort behov av lugn och struktur – det kräver en del av föräldern. Lilleman har också lagt beslag på min dator, får se om jag får den tillbaka.. 😀

Inför jul/nyår hade jag massor av planer på vad vi skulle göra, och det har blivit rätt lite av allt. Dels pga envis sjukdom, dels pga viljestarka barn, och dels pga att ledigheten helt enkelt behövde vara lite mer… ledig. Lugn och ro, lek och gos, skapar dock ungar som klurar väldigt själv. Stumpan har engagerat sig väldigt i vårt XBOX Kinect. Vi köpte Rush (Disney, massor med äventyrsuppgifter i olika filmteman) och hon har varit helt såld! Häftigt att se hennes kroppskännedom hela tiden förbättras, se henne jobba på strategitänkandet, och jobba så koncentrerat länge. Efter sina långa pass är hon helt slut både fysiskt och mentalt tror jag.. Hon och myset har också spelat bowling i Kinect Sports, bra för mysets träning och för turtagningen. Det är ett fint komplement till brädspel och Lotto! Hon och myset har också lekt en massa med alla fina saker de fick i julklapp.

Myset har också haft lite skärmtid – en konsekvens av att de alla behöver vilotid och jag behöver tid ensam med alla barn. Hon börjar bli mycket duktig på att manövrera där, och det ger bränsle till många diskussioner. Även om hon har en bit kvar när det gäller grammatiken, så får man ju beakta att hon är ganska liten än.. Det är häftigt att hon kommunicerar så pass ”fritt” som hon gör, och det underlättar naturligtvis också en del. En svårighet, är att man lättare tenderar att ”överskatta”. Jag missar fortfarande när det gäller tydligheten med henne, på något vis är det lättare med ett barn som har ett ”tydligare behov”. Myset kan verkligen bli oerhört frustrerad när hon förstår, men ändå missade lite vad jag menade. Och då får jag höra det…=D

När lilleman sitter framför datorn är det mycket youtube som gäller, men han letar sig också successivt igenom dator och lär sig en herrejösses massa kommandon som jag inte visste fanns.. Lilleman har också testat lite Kinect, och gillar nog hittills Kinect Adventures bäst – reflex ridge. Han har annars läst en hel del, hoppat och sjungit – och pratat. Vi har läst en hel del, både nya julklappsböcker och gamla klassiker. Kvällsrutinen börjar cementeras, vilket känns fantastiskt! Vi har sjungit, dansat, hoppat studsmatta, lekt, bakat och jobbat vidare med kosten. Den nya kokosyoghurten, och probiotikan från de syrade grönsakerna är nu ganska rutinmässiga. Magarna mår bättre och bättre hela tiden, vilket känns HELT fantastiskt! Häftigt är också att vi nu verkligen börjar kunna se den sensomotoriska uppåteffekten på kommunikationen hos ungarna. På olika nivåer jobbar vi, och det är jättehäftigt att se ur allt fler saker som vi tidigare har tragglat mängder till ingen nytta, nu börjar funka. Det märks på hur det blir enklare att styra de enkla orden, att agera utifrån det de vet, och det märks på på språkutvecklingen. Det är häftigt att se hur mycket man kan åstadkomma när man vet hur man ska göra liksom…

Så.. nu ska jag tillbaka till nyårsmyset. Vi har avverkat en härlig nyårssupe´ med potatisgratäng, vinmarinerat innanlår av älg med sås och sallad. Nu väntar snart vickning med kex och frukt, sen ikväll följer en mer vuxen variant med röra på räkor och avokado och en tzatziki på hemmagjord yoghurt. Livet är gott! Imorgon hoppas jag vara tillbaka med ett lite sammanfattande inlägg om året som gått; från januari till december, vad har förändrats..? Inlägget lär handla mycket om syn och nyfikenhet, eftersom synutvecklingen – trots allt annat fantastiskt det här året – slår allt med hästlängder. Var började vi? Var är vi nu? Det lär också handla en del om språk, och om ångest. Intressant tror ni..? Jag tror faktiskt det.

Jag vill avsluta det här året med att tacka alla för alla härliga diskussioner jag har fått tack vare hemsidan och bloggen. Jag har lärt känna ett antal underbara människor, jag har samtalar med många härliga föräldrar om ännu härligare barn, och jag har samtalat med professionella både inom habiliteringsverksamhet och skola. Bloggen har blivit allt det jag önskade och mycket mer därtill, tack vare er alla. Tack för att ni finns, för att ni läser, för att ni tar in. Vi ses nästa år!