Hjärtat sväller med tecken

Innan tjejerna åkte till skolan på morgonen, tränades det stödtecken i hallen. Myset har hakat på det ganska bra nu, och hon drar med sig storasyster så mer tecken som stöd lär det bli framöver. Extremt värdefullt eftersom Lilleman tecknar mer och mer.
Myset inledde:
– Mamma! Jag älskar dig jättemycket! *tecknar lite skakigt igenom frasen*
– Åååh gumman…! *tecknar tillbaka*
Vi repeterar några gånger för att få ordning på det hela, framför allt är det lite hit och dit med vilken hand hon tecknar – det är lurigt att imitera en spegelbild liksom. Stumpan, som gillar temat, kommer och hakar på – vill inte vara sämre.
– Mamma! Jag älskar dig jättemycket! *tecknar*
– Stora tjejen, jag älskar dig också..!
De repeterar någon gång till, när Myset plötsligt vänder sig till storasyster istället:
– Jag älskar dig jättemycket!

… Stumpan blir alldeles tyst, helt uppenbart rörd – så pass att hon blir alldeles glansig i ögonen. Hon ler sen varmt, och tar några steg fram mot lillasyster. Alldeles tyst ger hon henne en puss på kinden och en stor kram, som lillasyster besvarar med öppen famn. Vilket moment..! Nog för att vi är kramiga och öppna, visar varandra mycket kärlek i familjen. Men just nu var Stumpan inte beredd, det kom så oerhört spontant från en lillasyster som verkligen älskar sin familj med världens största hjärta. Hos Stumpan gick det rakt in, så där alldeles direkt igenom försvaret och la sig som en varm filt runt hennes hjärta. Jag kramade om dem båda två, och gick för att berätta för maken. Fick inte fram ett ord..! Är ni förvånade..? =D