IBT OCH SENSOMOTORIK ANPASSNING DEL 3 – IMITATION

IBTNov 11 20130 Comment

Ett barn med lite svårare sensomotorisk problematik behöver ett väldigt långsiktigt stöd med sin sensomotoriska träning, efter att en ordentlig bedömning har gjorts. Har barnet en påtaglig motorisk problematik är egentligen alla typer av bedömningar ganska svåra att genomföra (både sensomotoriska tester, syn- och hörseltester etc), men man kan komma långt genom att på djupet analysera beteenden och mer specifikt testa vissa områden. Efter en del erfarenhet av att prova saker med sitt autistiska barn, lär man sig ju onekligen att specialanpassa det mest…

Om man försöker lära ut imitation a la IBT, så kan det vara värt att testa såna saker som att låta barnet svara genom att styra förälderns hand eller att vid imitationsträning vara två stycken – en som visar och en som sitter med barnet i knät och ”känner” om barnet kan vara med och styra rörelserna. Barnet kanske kan ”hjälpa till” även om det inte kan genomföra hela övningen själv. Det här är inte tekniker som man sedan behöver använda som träningsstrategi, men de kan vara väldigt nyttiga i ”diagnosticeringssyfte”. Visst vill man gärna veta för sin egen del om barnet förstår eller inte..? Det är inte alls omöjligt att ett barn som aldrig klarar en enda uppgift på egen hand, med hjälp av en förälders hand tydligt kan visa att han/hon vet exakt hur lösningen ser ut. Det kan ge enormt viktig information till föräldern! Som träning, kan man ibland använda liknande men lite anpassade tekniker. Överlag vill jag slå ett slag för att verkligen bredda synen på svårigheter att imitera, då det inte alls behöver bero på att barnet inte förstår det eller förstår vitsen med det. Har man inte bra koll på kroppen, så GÅR det inte!

Vad jag skulle tipsa om att man försöker uppmärksamma när det gäller imitation är svårigheter i stil med att

– ha svårt att imitera i stort, barnet behöver promptas och har svårt att lära sig nya rörelser

- barnet lär sig ett visst antal övningar, men glömmer dem om de inte tränas kontinuerligt

– barnet har svårt att differentiera mellan liknande övningar; som att tex klappa händer eller klappa på knäna, eller mellan att klappa på magen och klappa på knäna

- barnet tycks på något vis ha ett ”maximum” av övningar som det klarar att komma ihåg, fyller man på mer så glömmer barnet en annan rörelse

– imitera rörelser utan föremål eller som riktas in mot kroppen är svårare än övningar som inkluderar föremål och som riktas utåt

- barnet har svårt med att ”hantera föremål”; vända och vrida, använda rätt, öppna lås

– övningar som ”boostar” proprioceptiv information är lättare än ”mjuka, flytande rörelser”, tex klappa, stampa, hoppa
- barnet tittar inte, tycks inte uppmärksamma uppgiften (många barn behöver dock inte titta direkt på heller för att se..)

Ovan givna exempel kan mycket väl tyda på att grunden till problematiken är sensomotorisk. Den gängse uppfattning inom skolmedicinen är att man inte kan göra så mycket åt det mer än att träna just de specifika saker man behöver/vill lära sig. Min uppfattning är att det absolut går att göra mer än så. Jag har suttit där, där ingenting fungerar. Där rörelser måste tragglas in, för att sedan blekna och försvinna innan jag hunnit reagera. Där rörelser som görs i någorlunda samma område blandas ihop totalt, där spontan imitation aldrig existerade. Jag har jobbat med imitation på IBT-vis länge, helt utan vettig effekt. Sen har jag sett hur bit för bit läggs på plats och allt börjat fungera när sensomotoriken förbättrats.

Jag avslutar istället det här avsnittet med att berätta att vi helt slutade jobba med imitation vid IBT-bordet under en lång period. Det enda som vi har tagit tillbaka till en del, det är den verbala imitationen. Vi har istället jobbat med imitation i leksituationer, där motivationen är högst. Vi har där jobbat just efter den strukturen;

– härma barnet, med syfte att vad det lider få barnet att uppmärksamma imitationen, uppskatta den, och att genom vår imitation bli mer medveten om sina egna rörelser

- härma barnet, med syfte att få till lite turtagning men fortfarande på barnets initiativ.

– försökt initiera imitationslek genom VÄL kända och uppskattade imitationsrörelser eller ljud, se om barnet hakar på

– se om vi kan nå dithän att vi byter ”ledare” mellan gångerna

Vi har valt att INTE jobba med nya rörelser i ”kravsituation” (annat än när det gäller en väldigt specifik aktivitet som barnet behövt lära sig), utan helt låta barnet styra. De rörelser som barnet själv gör, hakar vi på och tydliggör – skapar lek kring – och sen försöker vi få barnet att imitera. Vi har istället lekt massor med kroppen, busat och gjort ljud, helt enkelt för att ”öka repertoaren” hos barnet. Först när vi nått en bra bit med sensomotoriken, har vi ibland testat imitationsförmågan lite mer ingående. Sen har vi återgått till imitation via lek, och ibland har vi jobbat med imitation i de specifika situationer där barnen har efterfrågat något de velat lära sig.

Risken med att träna imitation om IBT-style om barnet har en lite svårare sensomotorisk problematik, är att barnet hela tiden misslyckas. Det är inte snällt mot någon. I lek finns inga krav, där kan man inte misslyckas – bara ha roligt!