IBT OCH SENSOMOTORISK ANPASSNING – DEL 5 SPRÅKLIG UTTRYCKSFÖRMÅGA A

IBTNov 12 20130 Comment

När det gäller språklig uttrycksförmåga, så vet vi nog alla hur oerhört viktig den är. Innan man upplevt hur det är att ha ett barn med försenad kommunikativ utveckling, och framför allt som inte haft tal, så vet man inte hur det känns att så intensivt längta efter de där orden – få höra rösten. Jag bröt ihop första gången jag läste titeln på Catherine Maurices välkända bok, för ”Let me hear your voice” sa så oerhört mycket om den starka känslan som styrde min värld. Jag längtade, och rädslan över att aldrig kunna kommunicera med mina barn var isande.

Stumpan hade ett ordförråd på ca 180 ord när hon var precis över 18 månader. Otydliga ord, men så pass specifika att vi genom hennes pekande helt klart kunde förstå vad hon sa. Vi trodde det var suveränt, och insåg inte förrän långt senare hur konstigt det egentligen var att 179 av de orden var substantiv… Hon hade trots alla dessa orden en ganska begränsad kommunikation; pekade förvisso när hon ville ha något och nån gång då och då för att visa, men satte inte ihop några ord till meningar och i övrigt handlade hela hennes språk om att peka och benämna saker i omgivning och i böcker. Och där stannade hon egentligen under lång tid. Det blev några få meningar fram till två års ålder, sen stod språket i stort sett helt stilla fram till 3-3,5 års ålder då det tillkom några saker – hon uttryckte vid något tillfälle att hon var törstig tex.

Språket i övrigt kom igång med hjälp av PECS, och sen IBT:n – väldigt ojämnt. Hon anammade dock inte PECS.. Hon lärde sig de fraser som var aktuella direkt med hjälp av bildstödet, och sen pratade hon istället – fanns liksom inte i hennes värld att använda något så omständigt. Att ”avancera språket” hade hon inte tid med, allt skulle gå så fort och hon hade inte ron i kroppen att tänka.
Vi jobbade mycket språkligt i IBT:n, och vissa delar har det hjälpt – men upplägget borde ha varit ett annat inser jag nu.

Hon har behövt ramarna för ”språksystemet” så att hon kunnat sortera alla orden – för kapaciteten har hon absolut. Vi förenklade och gav henne små delar, vilket gjorde att hon bara kunde använda sig av de exakta exemplen – mer än så fick hon inte ihop av det vi visade. Inte förrän jag började prata om språk och matematik med maken förstod jag egentligen varför – att hon verkligen saknade att ”gå vilse i systemet”… Hon använde de ”facitfraserna” vi gett henne medan den finstilta anpassningen – grammatiken – uteblev helt. Det var i leken vi skulle ha jobbat, och inte via facit-svar… Resursen skulle ha behövt mer grundläggande kommunikationskunskaper, så att stumpan fått tid till att själv försöka. Begrepp hade vi behövt jobba med väldigt fysiskt, för att nyttja kroppen – hennes främsta inlärningskanal när det gäller abstrakta bitar. Allt i språkväg har varit väldigt trögt, och trots att vi länge känt att det är ”fel” sätt – att det inte funkar – så är det inte förrän på senare tid som vi hittat rätt sätt att jobba med hennes språk.

Vi borde ha gett henne språkstrukturen! Dessutom borde vi ha jobbat betydligt mer med Floortime. Eftersom vi aldrig fick med förskolan på den biten så har fokus legat på ”fel saker” stor del av tiden. I dagsläget är hon långt (!) efter jämnåriga rent språkligt, och språksvårigheterna är utan tvivel hennes största problem. Ska bli spännande att se hur det ser ut efter sommaren dock – det är alltid på sommaren som det händer saker. När hon får vara hemma i lugn och ro, prata mycket, och vi hinner jobba själva. Vi ska jobba med att gå vilse i språket, att gå vilse i matematiken, och så ska vi troligtvis testa lite arbetsminnesträning. Utöver det, bara prata och leka – så mycket vi bara hinner!

Hade jag fått börja om med språkträning för en tjej som stumpan, hade jag:

– jobbat MASSOR med visuellt stöd. Vi ”fegade” med det i början eftersom vi inte förstod bättre, och nu när vi lärt oss hur vi ska använda det så märker vi ju skillnaden. Hon är framför allt en visuell tjej, och ett visuellt stöd hjälper massor i sådana lägen. Det visuella stödet ska dock framför allt förklara och tydliggöra, vårt fokus ligger inte så mycket på att kompensera! Vi tydliggör med visuellt stöd och hjälper henne parallellt med detta att ”förstå” med sina övriga sinnen.

– inte förenklat ihjäl mig, utan varit noga med att ge henne ramarna för alla system och placera in kunskapen i detta system successivt. Det hade så småningom gett henne all kunskap hon hade behövt, och i och med att hon haft systemet klart för sig så hade hon sen varit ”fri att manövrera” i systemet och inte varit begränsad till de ”fragment” som vi istället givit henne. Exempel på vad jag menar är att tidigt hjälpa henne att kategorisera MASSOR! Och inte bara kategorier av föremål!! Det är lika viktigt att kunna kategorisera olika typer av ord, att lära sig att se mängder av olika samband och likheter/olikheter mellan ord. Jag har letat länge efter just HUR jag skulle göra detta, men sen kom jag till en stor insikt när jag läste om Sabinas dotter… Vi ser att stumpan tidigt hade behövt en tydlig struktur med förklaring av den abstrakta betydelsen av ordklasserna, för att verkligen förstå vad som skiljer olika ord och ändelser åt. Mer om det i ett inlägg om just språksystemet sen.. Vi har valt att på mallen tydliggöra med bildstöd för tex de olika sinnena, eftersom stumpan minns bilder bäst. Sen jobbar vi i rörelse och lek! Det går att göra massor av lekar kring detta, och på så vis få in sociala moment och den sensomotoriska upplevelsen direkt – stärker inlärningen!

(Etiketternas exakta namn är absolut inte det viktigaste, så länge de korrekt beskriver kategorin. Man kan göra andra indelningar också, men jag tror att denna kategorisering är ovärderlig! Kategoriseringen fortsätter sedan vidare, så att man tydligt kan visa på böjning av verb tex – kopplat kanske till igår, idag, imorgon. Om man inte spontant tänker i samma typ av kategoriserande banor som vi andra, så får man inget stöd alls för språket. På samma sätt som man kan kategoriseringsträna allt annat kan man kategoriseringsträna språket! För stumpan, funkar det bäst med visuellt stöd. För andra, är det ett annat sinne som är största stöd…
)

– kommit igång tidigt med lyssningsträning då vi borde ha förstått att hon hade svårt med auditiv perception.

– jobbat med hennes mororeflex och minskat hennes ”alarm-beteende”. När hon lugnade sig kom massor av språk!

– jobbat med grundläggande kommunikation långt innan språkfacit lades till. Grunden måste finnas, annars blir det ovanstående konstlat. Läsa om kommunicerande samspel, eller titta på Floortime.

– jobbat betydigt mer med Floortime! Kommunikation växer fram ut chansen att få göra i sin takt, och ur motivation. I leken är motivationen betydligt högre, och barn ska få leka!

Så hade jag gjort, och jag är helt övertygad om att det gått bra. Vi lär få testa modellen, eftersom Myset – även om hon har betydligt mer (!) språk än stumpan i samma ålder – har stor del av samma svårigheter. Nu har vi precis börjat med detta egentligen, även om vi jobbat med liknande moment tidigare med gott resultat. På samma vis (att bygga upp systemets alla delar och sortera in på rätt plats) kan man också bygga upp den matematiska förmågan! Men det blir ett annat inlägg… =)