Resa – semester..?

Imorgon bitti åker vi på ”semester”. De senaste åren har vi gjort en årlig tur ner till makens föräldrar, så att barnen ska få chans att träffa farmor och farfar (och vi med naturligtvis…). Eftersom det är 60 mil enkel resa så blir det inte så ofta, och de brukar kunna åka upp en gång per år i gengäld. Tråkigt, men ja så är det med avstånd. Nu då, är planen att kliva upp tidigt imorgon bitti och bara sätta ungarna i bilen direkt. Vi tänker utnyttja det faktum att de är lite ”loja” på morgonen medan det är riktigt mörkt ute, eftersom resan ju tar ganska lång tid. De resor som på sätt och vis har fungerat bäst, är när vi har åkt 03 på morgonen – men det orkar vi helt enkelt inte den här gången. Sist var det också så att ungarna inte kunde somna om något alls på resan, vilket gjorde VÄLDIGT trötta barn under dagen. Så normalt tidig morgon gäller.

Hur ser det då ut med resor..? Tja..

Det börjar ju rätt tidigt, med planering och diskussion med barnen. Lite kort på farmor och farfar, lite kort på deras katter, och några kort på de lite läskiga hundarna. Vi har talat om när vi ska åka, visat på schemat hur länge vi ska stanna, och vi har pratat om var vi ska sova och vad de vill göra när vi är där nere. Sen följer ju diskussionen med svärföräldrarna.. Är det lilla ”huset” där vi brukar få sova ”ledigt” även nu? Finns den uppblåsbara dubbelsängen kvar? Har de möjlighet att köpa en till som vi sen kan betala, så vi slipper köpa en ny och ta med ner (den gamla har gått sönder…)? Barnen vill ju sova hos oss, vilket innebär att vi behöver två uppblåsbara dubbelsängar. Eftersom vi har testat tidigare, vet vi att just det också fungerar ganska bra att trycka ihop i den lilla stugan. Det blir ganska tight i en del av rummet, vilket minskar urrullningsrisken.. Till dessa sängar behövs en varsin ullfilt så att vi inte ska frysa ihjäl (kallt golv och luftmadrass = väldigt kallt!), och så våra täcken så vi håller oss varma. Vi har mailat ner och i korthet dragit kostrestriktionerna som gäller, och förklarat att vi helt enkelt sköter maten precis som sist. Vi har tipsat om några produkter de kan köpa, så vi slipper ta med allt hemifrån. Sen har vi bakat bröd, gjort yoghurt, syrat grönsaker, bakat en kaka till fika osv. Vi har planerat/tar med det som behövs för första dagen och lördagens frukost. Vi har packat frukt, smörgåsar, ”bilvänligt småplock”, vatten osv i påsar som kommer förvaras lättåtkomligt. Maten är ganska väl planerad för hela vistelsen, och svärmor lär tycka att jag har världens kontrollbehov… =D Vi hinner på två dagar gå igenom nästan alla maträtter som rullar här hemma..!

Vi har plockat fram reskläder (fleecekläder och varma strumpor) och vi har packat två väskor med accepterade kläder till barnen samt en väska till oss. I vår väska ligger också reseapoteket och en glasburk med ”gott och blandat” i kosttillskottsväg… IPads, iPhones och iPod är laddade, och ja det är väl vi också kan man säga.

Vi kommer förhoppningsvis fram tidig eftermiddag, och planen är att vi åker hem söndag morgon. ”Varför stannar ni inte längre när ni väl åker..??” Skulle allt gå bättre än förväntat har vi möjlighet att stanna en dag till, men jag skulle tro att alla kommer vara rejält trötta vid det laget. Under tiden vi är där nere fokuseras det på farmor och farfar och lugnet på deras gård – inklusive katterna – men det finns ju också makens syskon och ungarnas kusiner som säkert vill träffa oss. Hur mycket sånt som ungarna orkar med, det får vi helt enkelt se. Det är guld värt att ha den lilla stugan att vila i, när det blivit lite för mycket. Den är liten och enkel, men tyst och det är på nedre våningen bara våra saker när vi är där. Där kan vi pausa och hämta lite kraft emellanåt. Framför allt för lilleman är ju en sån här resa utmanande; alla ljud i bilen (gode gud låt tjejerna hålla sig lugna!), alla människor, alla nya intryck, bristen på invanda och trygga intryck, bristen på återhämtning. Men det har ändå gått bra de gånger vi har åkt, så länge vi har en god kommunikation med honom och låter hans (och tjejernas när det behövs naturligtvis) behov styra. Han skulle inte orka träffa alla släktingar där nere, det skulle bli alldeles för intensivt. Även om det inte skulle explodera, så skulle han inte alls orka ta in allt så det skulle inte ge honom något. En bit i taget, några personer åt gången, mycket vila och gos, och så får vi se hur långt vi hinner.. Även för tjejernas del är det utmanande, eftersom de är så rädda för hundar och svärmor har kennel..! Vi försöker hålla dem isär, men det intensiva skällandet kommer de ju inte undan hela tiden. Stumpans hundrädsla har också accentuerats betydligt sedan hon blev ”påsprungen” av en lös och mycket glad hund vid ett besök till ridhuset i somras. Så, vi får se hur det går.

Oavsett, familjen är packad och klar. Vi ska ladda bilen (den med alldeles nya vinterdäck) så mycket som vi kan ikväll, sen sova några timmar – förhoppningsvis – innan vi drar. Jag lär säkert uppdatera lite på kvällarna; även om det tar TID att blogga via telefonen så ger det mig något att göra medan jag sitter där ute i mörkret i stugan när ungarna har somnat… Maken hinner umgås med familjen lite mer i lugn och ro, och jag får umgås med er. Vi hörs!

Väl där nere