Sommar 2015

Förra sommaren, den kännetecknades verkligen av ordet SOMMAR. Det var varmt, soligt, semester i ordets bästa bemärkelse. Vi slappade, badade, åt mängder av glass, cyklade och spenderade tid på gården. Det här året, har inte varit riktigt så. Visst har vi varit lediga länge och det har varit nåt lite sommaraktigt i alla fall väderväg – men sommar..? Nja.. Få riktigt somriga dagar, alltför många dagar runt 15 grader liksom och sen ganska många precis vid 20-strecket. Vi har slappat, mycket. Badat en del men mest ungarna och inte heller det har varit så ofta. 1-2 gånger i veckan kanske? Glass har vi ätit, men inte lika mycket eftersom vädret inte har krävt det. Cyklat? Japp, inte riktigt lika mycket har det blivit med det heller faktiskt men här har det väl ändå varit en ok frekvens..

Sensomotoriken har inte heller skötts lika minutiöst som vanligt, ungarna har inte varit på humör utan bara velat vara lediga. Lillemans träning har skötts bäst, med tjejerna har det tränats men inte varje dag. Vad som dock har hänt, är att vårt tålamod med HAB och CMMS ”tagit slut” och vi själva köpt Q10 för att testa.. Det har varit oerhört häftigt måste jag säga! Lillemans vestibulära funktion har tagit ett antal kliv framåt, han har blivit starkare och mer uthållig, och framför allt har tillskottet underlättat för hans motorik och för förmågan att processa flera intryck samtidigt. Resultatet..? Mer teckenkommunikation tex, mer kommunikation överlag. Fler idéer, initiativ och intressen. Den nya balanscykeln fick pensioneras ganska fort, för helt plötsligt cyklade han utan problem på vanlig tvåhjuling så vi fick köpa ytterligare en cykel! Sekvensering av olika slag går lättare, och orken är tydligt förbättrad. Igår började han dra i maken direkt efter frukost, och visa att han ville klä sig och gå ut. På frågan ”vad vill du göra?” tecknade han ”jag vill åka bil”. Han klädde sig, och förklarade sen via iPhonen att han ville åka till stan, eftersom ”på affären som heter COOP fanns det många bra filmer och jag vill köpa”.. =) Sagt och gjort, han och maken åkte de sex milen in till stan, gick i fyra affärer och handlade diverse saker – däribland de filmer han valt ut. När de kom hem fick vi besök av morbröder m respektive under några timmar, sen blev det middag innan vi cyklade tur och retur till mormor på kvällen. En sån dag hade varit fullkomligt omöjlig för ett år sedan… Det är en utveckling som verkligen kommer väl till pass så här inför skolstarten..!

Stumpan, har också fått Q10. I hennes fall har det allra tydligast haft effekt på hennes praxisförmåga och handmotorik, samt på hennes magfunktion. Men även för henne handlar det om ork att uppmärksamma intryck helt klart. Hon, som tidigare vägrat alla typer av handmotorikträning i stort sett (eftersom allt varit för svårt) kunde helt plötsligt knyta sina snörskor själv och fläta flätor… På en gång liksom.. Den sensomotoriska träningen har också gått bättre, vilket gjort att vi trots lite haltande träning tagit oss till nästa trappsteg. Språkligt? Svårt att säga, man blir hemmablind. Det pratas VÄLDIGT mycket engelska här hemma nu, och det byggs ut hela tiden. Även svenskan byggs ju på, även om vi inte ägnat oss åt någon specifik språkträning under sommaren. Jag märker att hon klarar att hålla mer i huvudet, att motoriken kräver mindre så att arbetsminnet klarar mer i vardagen, men grammatiken är ännu för svår för att hon ska få ordning ordentligt. Grammatiken får stort fokus under hösten, helt klart.

Myset, får också Q10. Inte lika mycket, men ändå. Det gör att hon orkar mer, och gör att allt flyter på bättre. I hennes fall är ju inte utvecklingen lika haltande, så där blir effekterna inte lika dramatiska. Jag hoppas verkligen att det kommer hjälpa henne vid infektioner framöver dock.. Även Myset har i och med detta lärt sig att cykla på tvåhjuling, knyta enklare knutar, och häromdagen passerade hon sin femårskontroll på BVC helt utan anmärkning (sen kanske jag inte ger så mycket för deras utvecklingskontroller, men det är en annan historia…). Det blir helt klart bli intressant att se vad hösten kommer att ge. I hennes fall ser vi att hon successivt utökar språket helt klart, hittar nya ord hela tiden även om just ordmobiliseringen är en utmaning även fortsatt.

Sommarens stora event i övrigt, har nog handlat om djur tror jag. Visst berättade jag före sommaren om att vi fått ta hand om en ”strykarkatt”..? Hon dök upp här, utmärglad och rädd, för kanske tre månader sedan. Efter några dagar erbjöd vi lite mat, eftersom hon var så tunn. Det gjorde naturligtvis att hon hängde kvar i krokarna, och ganska snart kom hon två till tre gånger per dag för att äta. Kom när vi ropade, och börjar successivt att slappna av och gilla umgänget här. Vi efterlyste ägarna här i trakten, men fick inga svar alls. Hon var liten, kanske 5-6 månader då, då hon är säkert en sån liten som har börjat vandra iväg ganska snabbt efter att hon blivit avvand. Vi tänkte att vi ju måste få henne lite kollad innan ungarna förälskade sig och började gosa för mycket, men hann pga att vi väntade på reaktioner på efterlysningen inte få henne till veterinären innan hon träffade traktens katt-Casanova… Vet inte vem som äger den stora, granna hankatten, men han är viril och ser till att traktens töser hamnar i trubbel på löpande band… =/ Så, snart stod vi där med en dräktig strykarkatt och ingen aning om var hon kom ifrån. Vi bestämde oss för att på prov adoptera henne helt enkelt. Hon fick ett halsband med uppgifter, så att någon skulle kunna höra av sig om hon ”gick hem” någon annanstans. Sen åkte vi till veterinären som sa att hon var frisk och kry, och i åldern lika liten som vi trott. Några veckor senare, fick vi kattungar under altangolvet…

Hon kom hit även då, och visade tydligt vad som var på g. Vi hade köpt lite saker och förberett, men innan vi fått in henne så hade hon hunnit smita in under golvet. Några plankor fick lossas på, och sedan kunde vi flytta in våra nya hyresgäster; katten Alice (döpt efter Alice Cooper, hon har nästan precis en sån stjärna över ena ögat.. =D ) och hennes fyra ungar Lova, Lukas, Liten och Ludvig (Ludde)! Nu när de två veckor gamla, och galet söta.. =) Pappan är ljust gråspräcklig och korthårig. Alice själv är till hälften mörkare gråspräcklig och i resten delvis vit (under haka, mage och tassar) samt röd (röd i halva ansiktet, på en benet och lite fläckvis liksom). Det gjorde Lova till rejält mörkt gråspräcklig, men små röda markeringar i ansiktet. Lukas blev helt röd! Liten är lite ljusare gråspräcklig med lite mer rött som går igenom än vad Lova har, och vita markeringar i stil med sin mamma. Ludvig är jättelik Liten men utan de vita markeringarna. Tjejerna är naturligtvis alldeles bedårade, och även Lilleman är lite kär. Går gärna upp dit (de sover i hans rum) och pratar med och klappar dem lite. Vi diskuterar fram och tillbaka hur vi ska göra längre fram, men inser att det kommer bli stökigt oavsett hur vi gör. Den initiala tanken om att behålla en katt verkar ha brister – tjejerna vägrar annat än att ha en varsin och Lilleman vill naturligtvis också då ha en… Så, kanske vi till slut behåller allihopa..? Vi får se. Mina bröder kallar mig helt plötsligt för Crazy Cat-lady, kanske har de rätt.. =D