TEMA Rutiner

Visst finns det många rutiner att skriva om, men egentligen är våra barn inte så rutinbundna i hemmamiljö. Naturligtvis beror det på vad man jämför med, men för oss är det i alla fall så – det är inte ett problem alls. Men vi vuxna, vi behöver ha våra rutiner för att det ska flyta på för ungarna…

I dagsläget är det bara stumpan som ska till skolan på morgnarna, och maken skjutsar henne dit innan han åker till jobbet. Rätt lugnt alltså, eller hur..? Det som ska hända på morgonen är inga jättegrejer; kläder ska på, frukost ska ätas, mediciner/tillskott ska intas, tänder och hår ska borstas osv. Tanken är att maken börjar i tid med väckandet av stumpan, eftersom hon är seg på morgonen och behöver lite tid på sig. Sen är tanken att de ska stiga upp innan vi andra är uppe, så att stumpan ska få lite lugn och ro och komma en bit med sin morgonrutin innan vi andra börjar störa henne. Är det bara stumpan och en vuxen hemma, då flyter morgonen oftast på hur bra som helst. Den förälder som då är hemma vet att hen har hela ansvaret och allt är bra förberett, det är lugnt i huset och funkar helt enkelt. Även om vi alla är hemma, men fungerar ”på topp”, så går det bra och stumpan kommer iväg hyfsat i tid. Tyvärr, är det ett känsligt scenario…

Vi har pratat om morgonrutinen ganska många gånger, och vi är rätt medvetna om vilka bristerna är. Ändå, brister vi. Rätt ofta. Idag var ett bra exempel:
Min klocka ringde klockan 07.00. Då det var oroväckande tyst i huset, insåg jag att jag måste väcka maken. Tanken är att maken ska vara vaken redan 6.20 och halv sju börja få upp tjejen. Grejen är bara, att maken som ska få upp stumpan på morgonen är MINST lika seg på morgonen som stumpan själv är.. Till slut var han vaken och han lyckades få med sig stumpan ner för trappan. Då hade båda småsyskonen vaknat ordentligt, och snurren började. Jag började på med min egen morgonrutin, men märkte ganska snabbt att det idag helt enkelt inte var en sån dag som det funkade. Maken, lite skärrad av iPhone-stölden igår, hade då börjat att uppdatera stumpans telefon (iOS 7, med alla fiffiga Hitta min iPhone-varianter och aktiveringslåset)… Med tanke på att telefonen faktiskt BLEV stulen igår, så insåg jag ju det dumma i att försöka förklara att det inte var läge för det just då. ”Välja dina strider”, det är mitt mantra. Så jag började plocka fram mediciner, vitaminer, och försöker få stumpan att förklara vad hon ska äta för frukost.

Jag fick i henne en av medicinerna och lite vitaminer. Värmde hennes köttbulle-frukost, och ställde fram till henne. Fixade med småsyskonens frukost och deras vitaminer och mediciner. Sen försökte jag hinna med ett toalettbesök och få på mig några kläder. Efter detta började det bli riktigt intressant. Jag hann ju tro att jag också ska få sätta mig till vid frukosten, innan maken slängde ur sig att han ju måste ha ”min” bil idag eftersom den skulle på besiktning i eftermiddag. Eftersom tanken var att jag skulle hämta stumpan från skolan (dit myset brukar följa med) så var han alltså tvungen att i det här läget gå ut för att flytta en barnstol till för dagen rätt bil… Jag finner mig återigen lämnad ensam med alla barnen, och stumpan blir påtagligt orolig över att maken går ut utan henne – rädd att hon inte ska få åka till skolan. Den oron underlättar ju inte direkt, som ni säkert förstår.

Sista halvtimmen ägnar jag åt att lirka och tjata på en tjej som inte alls kommer sig för att äta frukost eller ta resten av sin medicin. Oklädd var hon fortfarande när hon borde ha suttit i bilen. På något sätt lyckades hon efter många om och men (och opedagogiska metoder) äta några köttbullar, hon fick i sig den viktigaste medicinen, och jag fick klä henne. Ungefär då kom maken tillbaka, redo att ta över.. Klockan var helt klart dags att ge sig av, det vete tusan om hon hann få tänderna borstade.

Det är oerhört frustrerande ibland, att det faktiskt krävs att en vuxen har fullt fokus på stumpan för att hon ska komma sig för. På sätt och vis krävs två vuxna, eftersom någon måste fixa fram kläderna (som man glömt att fixa kvällen innan) och laga frukost till exempel.. Framför allt om syskonen är uppe, hon distraheras så lätt! Ska titta på vad syskonen äter, vad de spelar på, prata om allt annat, leta efter saker osv. Men jag vet ju att det är så, att det inte är något att lägga energi på att tjata om, så om resten runt omkring funkar så är det aldrig ett problem. Kruxet är att vi föräldrar har svårt att få till den här biten många dagar. Vi är trötta, och vi glömmer saker. Sånt får inte hända, det finns inte utrymme för det. Utifrån sett, så tycks det nog som att slumpen avgör om det funkar eller inte. Jag vet att det inte alls är någon slump. Vi är väl inarbetade och vet hur exakt det är. Våra barn är inte rutinbundna, till stor del för att vi lever så enkelt att vi sällan behöver stressa. Vi vet också väl hur vi måste förbereda saker, vilka moment som utmanar, vad som måste undvikas. Morgnarna är en känslig stund, just för att det finns en deadline…

Undrar om det är därför man är så trött..? För att en så enkel sak som att flytta en bilstol kullkastar morgonen..? För att jag, eftersom jag inte spontant förstår vare sig mina barn eller min man, behöver förbereda mig på vad och hur jag ska göra? För att min man inte kan tänka sig in i min situation och förstå varför jag inte bara kan ”lösa situationen” utan att han faktiskt har berättat att situationen har uppstått? För att mina barn är så beroende av att vi alltid fungerar, så att vi kan ge det stöd som de behöver?

Jag fick be stumpan om ursäkt innan hon åkte till skolan, för att jag varit så tvär. Jag ogillar verkligen att ”lösa situationer”, situationer som inte uppstår om jag vet att jag själv har ansvaret. Har jag ansvaret, då är jag uppe i tid. Jag har förberett kvällen innan, och jag ger mitt fulla fokus. Det är mitt sätt att lösa, maken har ett helt annat. Tack och lov fick jag en kram tillbaka och vi skiljdes som vänner. Sen fick jag ta itu med resten. Det blev en sen frukost…