Tröttheten slår till

Japp, nu är det fredag. En otroligt tidig kväll lär det bli, för vi är rätt utslagna hela familjen.. Efter hela INPP-veckan, så har vi idag varit på HAB för diskussion både med HAB-teamet och skolans rektor inför lillemans framtida skolstart, samt med sjukgymnasten. Vi har nu gjort de motoriska bedömningarna för både lilleman och stumpan när det gäller DCD-utredningen, så kvar är nu egentligen att vänta på sammanfattningen och läkarens syn på det hela. Jag kan dock inte se att det föreligger några tvivel, utan båda barnen kvalificerar sig för diagnosen. Inget nytt för oss alls naturligtvis, men det känns bra att ha fått det på papper eftersom vi faktiskt lägger ner så pass mycket tid på just den biten.

När det gäller mötet med skolan, så är jag positivt överraskad. Det var en jättebra diskussion, och lilleman fick själv uttrycka sin åsikt. HAB-teamet förstår vår situation väl (de känner ju nu både lilleman och familjen ganska bra, efter över tre års samarbete), och det kändes idag verkligen som att vi kanske har chans att få med skolan i det arbetet också. Mötet är naturligtvis ett mycket viktigt sådant, och vi har våndats ganska ordentligt inför det så nu rinner all spänning från de sista veckornas hårda jobb liksom ut och förlamar oss. Vi är mycket nöjda, men mycket, mycket trötta. Det enda produktiva vi har hunnit med under eftermiddagen är alla barns sensomotorikträning – som vi nästan aldrig utelämnar faktiskt. Och så en kort bedömning av makens mororeflex… vilket var oerhört intressant.. =) Men mer om det i ett annat inlägg. Jag ska försöka komma tillbaka till tangentbordet nu igen, bara jag har fått sova lite först. Har en del att gå igenom i bloggen ännu, och sen är det så pass mycket som har hänt i övrigt.

Trevlig kväll på er allihopa!