Schema, struktur och tydlighet

För ungefär ett år sedan skrev jag inlägget om individuell anpassning av scheman, utifrån sensomotorisk profil. Det har ju hunnit hända en hel del det här året, så jag har tänkt att skriva ett nytt inlägg på samma tema. Schema utifrån sensomotorisk profil, och individuella preferenser…

Stumpans strukturhjälpmedel och anpassning är faktiskt just uppdaterade, då det visat sig att den gällande strukturen inte längre var tillräcklig. Hur märkte vi det? Framför allt på att hon började ifrågasätta lektioner och framför allt vissa moment i skolan. Jobbigare moment framför allt, men också helt enkelt ovana sådana. Vi började felaktigt tänka att det var ett motivationsproblem, och drog faktiskt igång mer arbete med teckenekonomi igen innan vi insåg vårt misstag. Med hjälp av rätt struktur och tillräcklig tydlighet samt lite kontroll över sin egen tillvaro, så funkar det nu jättebra igen. Teckenekonomin (som använts endast som strukturstöd egentligen under lektioner) har vi nästan helt plockat bort.

Hemma, har stumpan framför allt ett veckoschema. Fortfarande samma OrdBild-schema som förra året, med färgkodade dagar. På detta schema syns vem som skjutsar till skolan (ofta i alla fall, och ALLTID om det är något som avviker från grundschemat som alltid innebär att pappa skjutsar), om det faktiskt ÄR skola eller hemmadag, vem som hämtar, och om det är någon särskild extraaktivitet under eftermiddagen. Denna vecka syns tex att måndag eftermiddag åker vi och badar, fredag är hemmadag då assistenten är på begravning och vi hemskolar tillfälligt, och på söndag är det dags för kalas hos en klasskamrat! Ovanför sitt veckoschema, som vi pratar om en hel del och som hon själv uppdaterar om vi glömt (flyttar sitt foto till rätt dag, hon håller numera koll), så har hon också ett dagsschema i form av en Memo Dayplanner. Denna används mer i perioder, mindre i perioder som är ”rutinmässiga”. Veckoschemat är absolut mycket viktigare för henne här hemma.

På skolan, använder hon sig av två schemaappar i sin telefon. Lite bristfälligt använder hon Week Calendar för veckovy. Week är ganska bra på så sätt att man får en tydlig tidsmarkering för ”nu”, alla aktiviteter under veckan som har passerats kan man få gråmarkerade, och man kan – även om det inte går att lägga in bilder – färgkoda alla aktiviteter. Alla olika ämnen på schemat har en var sin färg, och det har också de återkommande aktiviteterna. Silver markerar tex läkarbesök, habmöte osv, vilket är sällan numera. För dagsvy använder hon fortfarande TASUC. TASUC är en ok schemaapp, även om jag inte gillar att jag inte kan få en veckovy där. Har MÅNGA gånger letat en schemaapp som täcker våra behov, men den tycks ännu inte finnas. I TASUC syns också vem som skjutsar, om den vanliga morgonrutinen gäller eller om något avviker, hur dagen steg för steg ser ut, och vem som hämtar på eftermiddagen. OM dagen innehåller ett eller flera ”extramoment” som inte är bekanta sedan tidigare, så ritpratar alltid assistenten dagen innan och går igenom hela aktiviteten. Detta repeteras ofta samma dag igen, och vi jobbar på samma sätt här hemma med moment som ligger utanför skoltid. Vi samarbetar naturligtvis mellan hem och skola också, och stöttar med påminnelser om saker. Ritprat är ett oerhört värdefullt inslag när man har ett visuellt barn med lite dålig tidsuppfattning! Videoklipp kan vi också använda ibland, som när klassen skulle på studiebesök till brandstationen tex. Vi hittade galet nog ett klipp från samma skola..! =) Inför tex nya typer av läkarbesök eller så, så kan vi tex använda oss av internetbilder el liknande också för att skapa ett tillfälligt schema med den tydlighet som vi vet att hon behöver. Vi övar också rent praktiskt på alla moment som vi kan, inför alla undersökningar.

Något nytt som tillkommit just den senaste perioden, som faktiskt funnits även i perioder tidigare men som fallit bort när det varit helt lugna perioder, är strukturen för varje lektion. Numera går assistenten i början av varje lektion igenom vad de ska göra under just den lektionen, vilka moment som ingår. Sen får Stumpan i mesta möjliga mån själv bestämma i vilken ordning hon ska ta sig an dessa moment. Det ger henne en känsla av kontroll som är helt fantastisk! Hon ges möjlighet att själv ta ansvar för sin plan, hon får lägga upp arbetet såsom hon känner att hon orkar, och hon hinner i god tid förbereda sig på sådant som hon faktiskt behöver förbereda sig inför. När vi införde detta igen, så försvann nästan alla de protester som börjat dyka upp igen. Tydlighet och möjlighet att påverka är oerhört viktigt! Vi jobbar nu på att även läraren ska ta till sig detta, och inför en sån struktur också i klassrummet. Helst INTE bara de tillfällen som Stumpan är med, utan hela tiden så att Stumpans behov inte pekas ut som avvikande. ALLA barn mår bra av tydlighet, och om Stumpans behov av tydlighet och lugn kan tillgodoses så kommer hon kunna delta i arbetet i klassrummet alt grupprummet intill i högre utsträckning. Just den här biten är jag helt övertygad om att också Myset kommer att behöva, för i den här aspekten är hon väldigt likt storasyster. Behovet av att få ”ha något att säga till om” är stort. För lilleman gäller samma sak.

Lilleman då? I dagsläget använder han också mest sitt veckoschema, och hans veckor är ganska lugna så det går bra utan detaljerad tydlighet. När något avviker från det vanliga skriver jag alltid in det, och så talar jag noga med honom dagen innan – eller flera dagar innan när behovet är sådant. Han säger själv att han inte vill veta om jobbiga saker för långt i förväg, eftersom han då oroar sig för mycket inför. Samtidigt behöver han få veta precis vad som ska hända, så det är viktigt att hitta rätt avvägning. Jag ritpratar aldrig med honom faktiskt, eftersom han inte behöver det på det viset. Men jag pratar ganska länge, och återkommer till ämnet för att kolla av hur han tänker och reagerar kring det. Ibland har han själv förslag på hur det skulle kunna kännas/göras bättre.
Lillemans behov av tydlighet är störst när det gäller saker utanför hemmet, och framför allt vid tex läkarbesök, tandläkarbesök etc som stressar. Inför såna moment pratar vi noga, han vill gärna se bilder så han vet vad han har att vänta, och han behöver tid på sig för att gå igenom momenten i lugn och ro hemma. När vi väl är iväg, är det oerhört viktigt att jag ger honom tid att ”hinna med”, ställa frågor, bara vara hos honom. Inför såna tillfällen använder vi alltid schema i mobilen. Även om han hör och förstår allt, så är det visuella stödet där värdefullt. Jag gissar att behovet av tydlighet och struktur också kommer att öka väsentligt när han börjar i skolan nästa år.

För Myset del har vi länge funderat på hur vi ska gå till väga. Hon är liksom syskonen i stort behov av tydlighet när det är ovana situationer och/eller hon är stressad. Men utöver det, har hon alltid haft ett mycket tydligt behov av struktur. Hon började tidigt att ställa frågor, vilket var en oerhörd hjälp för oss! Vi har letat LÄÄÄÄNGE efter en schemaapp som passar henne, men inte heller till henne har jag funnit en.. Nu när hon börjar i förskolan, kommer även hon att ha sin mobil med sig – som dock får hanteras av resursen. Vi har valt att prova Niki-schemat, eftersom Myset tidigt här hemma själv valde att utgå från det veckoschema som är hennes. Hon har länge försökt få koll på tidsbiten, och ställer alltid frågor utifrån veckoschemat när det är något som ska hända – hon har tydligt visat att hon behöver den rymden i sitt schema. Lite till skillnad från Stumpan som tidigare hade fullt upp med att bara hantera EN dag – eller en del av en dag… Så hemma kör vi veckoschema, och i sin mobil kommer Nikis veckovy att vara hennes stöd. Där kan hon ju sen gå in och titta mer detaljerat på varje dag, men ändå återgå till veckovyn. Det ger också ett jättebra språkstöd för tempusträning! Det jag saknar i Niki, är ”nu”-markeringen. Myset skulle behöva en sån ”nu”-markering som både TASUC och Week – och många andra kalenderappar – har. Hon behöver ha mer detaljerad koll på hur lång tid som är kvar på saker och ting ibland. Vi får se hur det löser sig… I övrigt innehåller Mysets schema ungefär samma detaljer som Stumpans gör eller gjorde;
– förskola eller hemma?
– vem skjutsar och hämtar?
– grundstruktur för förskoledagen
– ev extramoment? särskilda aktiviteter?
– besökare?

Myset vill veta om det mesta i god tid, så att hon själv kan återgå till ämnet och ställa frågor/processa det i omgångar. Stumpan klarade tidigare inte att veta om saker mer än max en dag i förväg eftersom ångesten då tog knäcken på henne, men numera klarar hon att ha en veckovy utan problem. Lilleman har en veckovy men med genomgång av värre moment ungefär 1-2 dagar innan. Lilleman har fortfarande BARA text i sina schemavarianter, han vill INTE ha bilder då de bara stör honom. Med honom pratar vi mer än skriver, men har alltid ett visuellt stöd i stressiga situationer. Myset har bilder, och viss text. Vi pratar mer än vi visar, men det visuella stödet ger henne ändå ett bra strukturtillskott som gör att hon får lättare att formulera sina frågor. Stumpan har oftast bilder för att det är snabbt och invant = lugnt, men hon kan numera utan problem klara sig också med textinlägg i sitt schema – när det är svårare saker måste vi ändå ritprata både med henne och Myset. Det är fascinerande att se hur tre barn som är uppvuxna i samma familj och som har så många gemensamma delar i sin problematik, ändå kan ha så vitt varierande behov av struktur och tydlighet. Alltså de har alla behov av tydlighet, men de behöver verkligen få den presenterad på olika sätt. Rätt anpassning är värd mer än vad man någonsin kan ana, men fel anpassning – hur bra tanken än är i grunden – kan vara helt meningslös.