Uppföljning och nya utmaningar

Det är riktigt, riktigt kul att följa träningen här hemma nu. Saker och ting rullar på så fint, och de senaste förändringarna i träningsuppläggen tycks fungera jättefint. Det är intressant, när man kommer en bit längre in i träningen så börjar ju saker och ting att utkristallisera sig. Hur reflexernas mönster påverkar olika situationer som man tidigare inte funderat över, hur övningarna är uppbyggda, och hur man verkligen kan jobba med kroppskännedom och detaljer för att mjölka ur allt man kan ur den träning som görs. Det är helt enkelt oerhört fascinerande att följa! Myset jobbar på en lite mer basal nivå, med lite enklare övningar som ändå fokuserar ganska intensivt på hennes mororeflex. Hennes ångestproblematik har minskat påtagligt, men det ska ändå bli fantastiskt roligt att se hur hon agerar och reagerar om ca ett år. Även hennes TLR har minskat i styrka, men där finns fortfarande en hel del jobb att göra och jag gissar att hon inom inte en alltför avlägsen framtid kommer att jobba ungefär lika som Stumpan och Lilleman gör/har gjort nu. Hon klarar sig bra idag, men det är ändå lätt att se var problemen slår igenom och hur mycket de påverkar henne.

Stumpan, fortsätter att glida framåt på ett väldigt fint sätt. Lite blyg så här alldeles i början av terminen, men nu efter q10-starten inte alls med samma förlamande trötthet som vi brukar uppleva första veckan efter lov. Vi har nu faktiskt också testat en ny q10-sort och trots det så flyter det på väldigt fint för henne. Koncentrationsförmågan tycks lite bättre än före lovet, och vilan har nog gjort henne gott. Assistenten berättar roliga episoder varje dag nu, om saker hon jobbat med. Två delar som varit lite extra roliga med tanke på hennes språkproblem, är att hon klarat några uppgifter kopplade till läsförståelse väldigt bra. Dels en lite enklare (men för henne ändå före lovet för svår) läsförståelseuppgift med frågor till. Sen hade klassen fått arbeta igår med att ”fräscha upp minnet” när det gäller den ”Nyckeln till skatten-”bok som de nu läser ur som läsläxa. De hade fått bilder ifrån alla 16 kapitel som de läste förra terminen, och så fick barnen i par jobba med att lägga dessa i ordning. Stumpan och hennes kamrat hade klarat det jättebra! ”Bildminne” tänker ni, och ja så är det ju. Men hon läser nästan inte alls i boken, någonsin, eftersom jag varje vecka skriver av hennes läsläxa i programmet Symeriter för att ge henne lite mer visuellt stöd (i syfte att stödja läsförståelse och utbyggnad av ordförråd naturligtvis, men också jobba med grammatiken). Så att det funkade så pass fint, säger mig att vi nog jobbar ganska bra med läsläxan och att hon nu fått en ganska bra struktur på det. Långa meningar med svårare grammatik, och ”läsa mellan raderna”-uppgifter utmanar fortfarande, men det går onekligen framåt. Nu när vi får börja jobba lite mer med ATNR ska det bli en väldigt intressant utveckling att följa…

Lilleman, mår bra just nu. Sånt ska man väl inte drista sig till att säga så här på vårterminen – precis innan alla influensor och magsjukor drar igång… men just nu är det faktiskt så. Han är i bra balans, träningen löper på bra och har god effekt på hans motorik, han glädjs oerhört åt att bit för bit klara nya saker och kunna kommunicera bättre. Han är väldigt hyperaktiv, fortfarande, vilket är något som naturligtvis blir väldigt tydligt i skolsituationen. Den här veckan så har vi testat att för första gången sedan skolstart delta i klassrummet, och det är ju ett sånt tillfälle som verkligen pekar ut såna svårigheter. Vi experimenterar en del med anpassningar, hjälpmedel, och vi inväntar lite respons ifrån sjukvården ang några saker. Vi har en hel del planer för terminen, som om han bara får tackla sjukdomarna kommer att få väldigt fin effekt med lite tur. Så livet är verkligen spännande på hans front! Det kommer nya ord lite var och varannan dag, han provar mer att använda tecken, att lära sig nya motoriska träningsövningar går väldigt, väldigt mycket lättare nu än förut (även om det naturligtvis är en utmaning), och vi ser små men tydliga och väsentliga förändringar också i hans skriftliga kommunikation och arbetsförmåga. Att delta i klassen gick rätt ok. Första tillfället blev faktiskt tre tillfällen på samma dag, ”when it rains it pours” liksom.. =D Två korta filmer, som vi sedan arbetade med i hans egen lokal. Sen ett kort mattepass. Igår och idag spenderar både lärare och assistent tiden på habiliteringens teckenkurs, så även den biten känns rolig nu – det kommer att ta fart.

Det finns verkligen så oerhört mycket man kan göra, om man bara är envis och lyhörd. Det kommer att bli så bra, så bra, så bra… =)