Utvecklingssamtal genomlevt…

Ja, då var det klart. Ett bra möte, där det stod klart att stumpan trivs bra i skolan (även om hon kanske inte var riktigt bekvämt med att säga något annat heller då hon satt med mig, sin pappa, sin assistent och sin lärare där i rummet, så vet vi ju att hon trivs och tycker skolan är rolig). Färdighetsmässigt så var det inga överraskningar, stumpan hänger med bra än så länge. Det som är genomgående svårt är språkstörningsproblematiken, så mycket handlade om att försöka utröna hur vi bäst stöttar henne – vi pratade en hel del om språksystemet.

Inte heller särskilt överraskande var det att läraren faktiskt inte kunde bedöma på alla punkter, eftersom hon faktiskt inte visste hur läget var.. Ett antal mindre moment ur målen, har stumpan inte alls jobbat med. Varför? Egentligen bara för att samverkan/planering mellan lärare och assistent ännu inte flyter tillräckligt bra. Läraren har en bra tanke i klassen, men den når inte alltid ut till stumpans eget rum… Det kändes bra för oss att det kom upp, eftersom vi talat en hel del och det hemma. Det ÄR ingen lätt situation för läraren, att ha en elev i ett helt annat rum nästan all tid, men så är förutsättningarna nu och då får vi alla jobba utifrån det. Vi är smärtsamt medvetna om hur mycket tid planeringen av pedagogiken faktiskt tar, och det är uppenbart att teamet måste jobba ihop sig ännu mer. Vi är helt villiga att avlasta med det vi kan ta, i den mån stumpan orkar hemma, och assistenten lär sig mer och mer om henne dag för dag. Jag och assistenten börjar helt klart hitta en väg, men vi måste få med läraren mer i högre grad för att verkligen i god tid ha koll på alla avsnitt i undervisningen; vilka aktuella begrepp diskuteras, vilka färdigheter ska eleverna ha med sig sen, vilka praktiska moment ska genomgås..?

Assistenten får ju ta ett väldigt stort ansvar för undervisningen, men jag tror inte att hon ”tar illa upp” bara hon har det stöd hon behöver. Läraren måste vara ute i god tid, delge vilken kunskap som ska inhämtas och hur, jag/vi här hemma får tolka och översätta de svårare bitarna så allt allt läggs fram ”rätt” till stumpan, och assistenten får sätta ihop allt och jobba i vardagen. Det är ett tufft jobb, men jag tror att hon och stumpan verkligen trivs ihop så det kommer bli bra.

Så, summa sumarum; inga överraskningar, avstämningen inför detta fick nog läraren att inse några viktiga saker, och vi har en plan för hur vi ska jobba vidare med de mer utmanande delarna. Jag är nöjd, med hur det går, med assistenten (!), och med att stumpan har en lärare som verkligen vill göra det här bra. Sen får vi hoppas att jag fortfarande är nöjd vid nästa ”utvärdering”, och att de strukturella svårigheter som fortfarande finns i teamet då är avhjälpta. Det är naturligtvis inte ok att stumpan ”missar” moment av undervisningen för att samarbetet inte är tillräckligt… Framför allt eftersom det gäller saker som hon absolut skulle fixa, men som ändå blir hängande som frågetecken.