Vattenglädje

För två veckor sen skrev jag det här inlägget på FB:
”Idag är en häftig dag… Före sommaren fick Stumpan fortfarande panik av vatten i öronen, och det krävdes massor av lirkande för att få henne att doppa näsan i vattnet. Hon flöt stel som en pinne, att koordinera simtag var en omöjlighet. Rädslan var överallt..
Idag släppte hon flythjälpen och simmade större delen av tiden i bassängen. Förvisso mest under ytan, men desto häftigare… Hon dök till botten o hämtade saker, hojtade non-stop ”titta vad jag KAN!” Hon simmade, tjejen simmade… 200 meter i sexan blir ingen match!”

Det var en glädjens dag! Även om hon helt klart har en bit kvar till att avspänt kunna simma OVAN vattenytan, så har hon överkommit enorma mängder av sin rädsla och hon har grovkoordinationsmässigt exploderat de senaste månaderna. Nu fungerar det rätt hyfsat för henne att koordinera armar och ben i vana rörelser, även om det här med simningen tex är så pass nytt att hon behöver en hel del mer övning innan rytmen sitter i det långa loppet. Hon har helt kommit över sin rädsla för att doppa huvudet, och dyker glatt ner till botten för att hämta saker. Igår provade hon också sin nya cyklop + snorkel vilket var läskigt men en hit och hon gjorde det faktiskt – andades under ytan! Sammantaget; det skulle bli oerhört intressant att höra vad assistenten hade att säga efter att de nu haft bad på skolan idag… Resultatet? Hon hade spenderat en timme under ytan.. =D Förvisso inte velat simma vanligt, men de hade varit rejält imponerade. Vad gäller simning ovan vattenytan blir det fortsatt ett sidospår, något att öva på med successivt minskad flythjälp såsom innan då hon ännu besväras lite av den reflexmässiga utmaningen som det innebär att kontrollera kroppens sträckning. Härligt är det i alla fall!

Roligt i hög grad var det också att ta med lilleman till badet igår! Förra veckan startade inte bilen så då blev det inget bad, och det var alltså två veckor sedan sist. Trots att vi under den perioden hunnit med sjukdom, så var simningen igår en fröjd att se.. =) Lilleman är ju långt ifrån att simma på mage, pga sin motoriska problematik. Men på rygg har han varit längst fram av barnen under en lång period nu. Även om stumpan också igår provade att simma på rygg med väldigt lite flythjälp, så har hon ännu en bit kvar till lillemans nivå när det gäller viktlösheten. För igår hände det; lilleman simmade helt själv..! Inte nån lång period, och jag ville inte alls pressa honom. Men han hittade flytet och simmade helt själv i ca 10 sekunder, på rygg. I omgångar! Han hann visa mormor, som var imponerad, och han hann visa systrarna som klappade händer..! =D Ett mycket nöjt litet leende spred sig sedan över hans ansikte.. Även han dyker ner för att hämta saker från botten, men eftersom magläget inte fungerar så är han nog en bit ifrån att simma själv även under vattenytan.

Mycket intressant att se, var också testet att låta myset dyka för att hämta saker från botten. Hon har länge gillat cyklop, så att dyka så är inte ett problem. Hon är nog galnast av dem alla även i vattnet.. =D Nu tog jag dock allt ett steg till, och bad henne prova utan att ha flythjälp. Det innebär i vattnet att bärhjälpen ju försvinner, vilket förändrar tyngdpunkten helt och hållet och det ställer enormt mycket större krav på den egna balansen. Här märks det att myset ännu har påtagliga besvär med TLR såväl som med moro. Hon har inte alls samma funktion i viktlöst medium, utan blir helt instabil. Hon dök, men behövde då hålla mig i handen för att ha koll på vad som var upp och ner och lyckas hålla sin egen balans. Det blir jätteintressant att börja jobba med hennes TLR, men ännu är hennes moro lite för stark så ett par månader till kör jag nog på där innan det blir tal om att komplettera.

Jag är outsägligt tacksam mot sjukgymnasten på hab och den fantastiska badvakten som hjälpt oss att hitta möjligheter att träna ungarna i vattnet från så tidig ålder. Det är fantastiskt roligt att se hur långt de har kommit, och veta att den väsentliga delen kommer lösa sig. De är inte längre rädda för vatten, de simmar – om än lite okonventionellt =) – och de har övervunnit rädslan för att hoppa, plaska och dyka. Att bada är verkligen ett familjenöje!