Åtgärdsprogram

Idag hade vi terminens första möte om åtgärdsprogrammet för Stumpans del. Och ja, det är lite sent. Eftersom vi den här gången ville ha chans att sitta ner och prata riktigt ordentligt, i lugn och ro, så stannade maken hemma med alla tre barn medan jag åkte till skolan. Närvarande var jag, Stumpans assistent, hennes lärare och den ansvariga specialpedagogen på skolan. Mötet började 14.00 och jag var hemma 16.30 – så ja det blev ett ganska långt samtal som med obligatoriskt eftersnack hann göra mig ganska hungrig.

Så, vad diskuterades..? De områden som upptog största delen av tiden, var språket och matematiken. Såsom sig bör. Vi pratade också en hel del om den sociala biten, om kommunikationen i stort och talet som naturligtvis är en viktig del. Vi pratade om struktur, lagar och fiffig pedagogik. Läraren skulle sammanfatta allt och skriva ner det i ett åtgärdsprogram som hon sedan skulle skicka hem till oss för påseende. Vad hoppas jag att det står när jag sedan får läsa det..? Först och främst att det finns en kortfattad men bra sammanfattning av Stumpans särskilda behov, både utifrån diagnoser men också utifrån hur hennes utveckling hela tiden rasar framåt. Jag hoppas också att skolans åtgärder utgår från positiva förväntningar på eleven och bygger på elevens förmågor och intressen”, såsom det står i regelverket.

Jag hoppas att de grundläggande anpassningarna finns med, eftersom de utgör en viktig bas i Stumpans skolsituation. Alltså att det finns nedtecknat att Stumpan ska ha sin assistent full tid, tillgång till ett ”eget” rum samt ha möjlighet att jobba i grupprum i anslutning till klassrummet och jobba tillsammans med sina klasskamrater i alla fall 1-2 ggr/dag. Jag hoppas att iPaden finns med, jag hoppas att läraren har betonat vikten av struktur och tydlighet och att hon därför har skrivit ner beslutet om att försöka komplettera hennes dags- och veckoschema med en tydligare struktur också för varje lektion så att Stumpan vet vad hon kan förvänta sig – och vad som förväntas av henne – samt ger stöd för hennes tidsuppfattning. I detta ligger också att jobba med tydliga delmål varje lektion, korta pass och pauser, och i de situationer som utmanar motivationen mest – ett fungerande belöningssystem. Jag drömmer också om att det ska stå skrivet att denna tydlighet också ska ta sig in i klassrummet och inte stanna i hennes eget rum, betona att det är en sådan anpassning som kan underlätta för henne att spendera mer tid med sina klasskamrater, och jag hoppas att det i så fall inte är en anpassning som görs endast de stunder som Stumpan faktiskt ÄR i klassrummet utan att den tydligheten som ett barn med flera NPF-diagnoser behöver börjar genomsyra hela klassrummet så att hon slipper bli udda och utpekad för att saker förändras när hon faktiskt är med… Att Stumpan ska ges möjlighet att själv påverka sitt schema är viktigt, men det är något som jag skulle kunna acceptera att det inte står nedskrivet – för det vet jag att assistenten ändå kommer att jobba med!

Jag tror nog att det kommer framgå hur de kortsiktiga och långsiktiga målen relaterar till kursplaneras mål och vad man vill uppnå. Att framtagandet av läsförståelseuppgifter som passar hennes språkstörningsproblematik – med lätt varierande typer av uppgifter beroende på just vilken del av läsförståelsen hon just då ska träna – syftar till att hjälpa henne uppnå ett specifikt mål i läroplanen. För problemet är ju inte läsningen, utan att få chans att förstå vad som menas med att läsa mellan raderna när man helst vill veta att allt blir exakt rätt. Att den livsviktiga grundläggande språkträningen syftar till att låta hjälpa henne visa det hon kan i såväl som skrift och möjliggöra all annan kunskapsinhämtning, men att anpassning också måste göras utifrån de språkliga svårigheterna just nu så att hon inte halkar efter när det gäller övriga kunskaper. Här tror jag att läraren har flera goda tankar, och assistenten jobbar följsamt, kreativt och bra med Stumpan! Jag hoppas att man också betonar vikten av den språkträningen utifrån såväl kommunikativ måluppfyllelse som social utveckling. Jag hoppas att hon skriver att det är viktigt att jobba med rätt pedagogik som skapar övningar där hon verkligen får öva på sånt hon har svårt med, såsom att tex träna på att relatera till och kommunicera kring texter utifrån texter som verkligen ligger henne nära. Att jobba med muntligt och skriftligt berättande utifrån saker hon själv nyligen upplevt i form av roliga (motiverande) aktiviteter istället för att enbart jobba utifrån föreställningsförmågan som ju utifrån hennes diagnos (-er) brister.

Jag hoppas att matematikavsnittet lyfter fram vikten av Numicon, inte utifrån att det är ett roligt material utan utifrån att det är ett evidensbaserat verktyg (läs här. eller här) när det gäller att jobba med matematikförmågan hos alla barn med framför allt barn som just har visuospatiala svårigheter. Att hon trycker på vikten av att få bygga matematisk förståelse utifrån sina starkaste sidor istället för utifrån sina svagaste, och på så sätt få en chans att nå så långt som hon faktiskt har möjlighet att göra. Stumpan hänger absolut med bra i matten, men hon behöver ha den stabila basen att knyta sin inlärning till om hon ska kunna automatisera och komma till att matematiken ibland är ”lätt”. Vikten av att verkligen se till att alla kopplingar mellan teori och praktik görs och att alla spatiala grundfärdigheter tränas in innan man går vidare, för att undvika risken att hela tiden få börja om från början. Att skapa en tydlig ram för henne, som underlättar för henne att fokusera just på den matematiska kunskapen och inte snubbla på den språkliga förmågan eller svårigheterna att helt själv starta ett arbete. Tex genom att skapa en ”verktygslåda” med basinnehåll för ev mattesagor; ett visst antal personer som heter si och så, ett visst antal föremål, ett visst antal platser etc som utgör ett ”färdigt material” som hon kan återanvända för att gestalta ett matematiskt problem och inte behöva skapa fenomenet från grunden varje gång.

Jag hoppas att läraren också lyfter fram vikten av den sociala och kommunikativa utvecklingen, och betonar att skolan har ett ansvar i att anpassa så att hon i så stor utsträckning som möjligt får chans att delta i aktiviteter med sina kamrater där hon på den nivå som hon klarar får öva att kommunicera och samspela. Att anpassa genom att erbjuda många chanser till arbete i mindre grupper som återkommer och skapar trygghet, erbjuda en lugnare miljö, skapa ett aktivt arbete där eleverna rör sig (minskar stress och ökar koncentrationsförmåga) och samspelar kring ett intressant material för att ta fokus bort ifrån den direkta och därmed läskiga öga-mot-öga-kommunikationen (främjar kommunikation vid mutismproblematik), skapa en tydlig struktur som genomsyrar allt arbete i klassrummet – allt är exempel på hur man kan jobba på ett inkluderande sätt när man har ett barn med NPF-problematik av Stumpans kaliber i sin klass. Retoriklekar kan vara en variant, teater/drama i mindre grupp en annan, bara fantasi och okunskap sätter gränserna.

Jag hoppas också att ”åtgärdsprogrammet innehåller en beskrivning av de åtgärder skolan avser att vidta och en tydlig ansvarsfördelning” så att det framgår vem som är ansvarig för varje del av de åtgärder som skolan planerar för att hjälpa dottern nå målen. Att behovet av kompentensutveckling för lärare och assistent när det gäller Numicon, pedagogik och anpassning vid språkstörning samt ”en inkluderande skola” dokumenteras så att ”skolan ser till att det finns kompetens för att tillgodose elevens behov av särskilt stöd”. Vi har idag återigen diskuterat möjligheten att begära handledning från SPSM, som bör ha kunskap både om Numicon (alt kan förmedla kontakt) och språkstörningsarbete, samt just nu erbjuder ett till synes jättefiffigt ”tillgänglighetspaket” med anledning av den nya lagen som inom kort träder i kraft. Avslutningsvis hoppas jag att alla åtgärder vidtas så snart som möjligt nu när behov och åtgärder finns beskrivna, och att det framgår när och hur utvärdering av åtgärder ska ske.

Vad tror ni..? Visst låter det helt galet? Som att kräva månen ungefär…? Ändå är det inget annat än ett exempel på de grundläggande rättigheterna, tanken precis såsom den är tänkt att funka alltid i alla skolor. Vi får se var det landar…