Om konceptualiseringssvårigheter och perceptionens betydelse

Kan inte annat än fortsätta fundera på Hilde de Clercs föreläsning. Helt klart är, att har ni inte sett den tidigare så gör det! När jag började titta och hon berättade om att titeln på ev av hennes böcker var nåt i stil med Autism från insidan, då blev jag direkt lite skeptisk. Ytterligare en NT-person som hävdar att hon förstår hur det är ”på andra sidan” liksom.. Lite knäppt eftersom jag ju själv på sätt och vis gör samma sak. Det allra viktigaste i hela mitt förhållningssätt till pedagogiken kring autism, är dock att man aldrig ska tro att man vet. NT´s kan aldrig till fullo förstå, men kan komma en bra bit på väg om man verkligen – ständigt – jobbar på att tydliggöra sin förförståelse och är ödmjuk inför att lära av barnet/barnen (eller den vuxna för den delen…). Jag är oerhört medveten om att jag halkar in i ”mina egna tankespår” titt som tätt, slappnar av och tappar bort några av de där underliggande viktiga faktorerna. Varför..? För att vi på många sätt är fundamentalt olika i grunden, och lika svårt som en person med autism har att till fullo förstå en NT-person – lika svårt har en NT-person att förstå en person med autism. Jag inkluderad. Det kräver helt enkelt väldigt mycket energi, engagemang och förståelse för att nå till en bra nivå. Och ständig träning…

Hur som helst, när jag kommit en bit in i Hilde de Clercs föreläsning så ändrade jag uppfattning. Här har vi en kvinna som har försökt lyssna, som ständigt lyssnar och stämmer av med de personer hon säger sig förstå. Som hela tiden påtalar de individuella skillnaderna och hur oerhört viktiga de är att verkligen förstå. Som ser förmågor istället för bara svårigheter! En person som i alla fall ärligt försöker, vilket nog är främsta anledningen till att hon är värd att lyssna till. Sen tror jag, att man kanske uppfattar hennes kunskap som en mer eller mindre bra ”förklaringsmodell” för autism beroende på hur många gemensamma punkter man kan hitta i sin egen erfarenhet. För mig föll inga stora aha-upplevelser på plats när det gäller lilleman, eller ens myset – åtminstone inte på samma sätt som just kring stumpan. För när det gäller stumpan, hennes språkstörningsproblematik och hennes häftiga sätt att kommunicera, så var det liksom jättebra beskrivet helt enkelt! Hennes sätt att spontant skapa sig en ”privat mening” utifrån perceptuella intryck; såsom detaljer i utseende (form ofta), eller platser, eller sammanhang. Hennes otroligt uttrycksfulla sätt att tala och kommunicera, fastän det för många ännu ter sig mycket bristfälligt. Hennes sätt att leka, och vikten av att låta henne utveckla leken på rätt nivå (Maggie och Anna på Speciella måste bara ÄLSKA Hilde de Clerc..!). Det var också jättefascinerande att höra alla citat och berättelser, exempel på hur både barn och vuxna har skapat sig mening utifrån sina egna teorier om sammanhangen. Att tänka i ”block”, ja det var också en häftig beskrivning. Det stämmer väl överens med hur jag upplever situationen här hemma, både med stumpan och med maken faktiskt.

Jag tänker också, att det faktum att lilleman och myset inte väcker lika stora funderingar just nu i detta, innebär inte att den här kunskapen är mindre ovärderlig i deras fall… På samma sätt som jag har fått lära mig sensomotorikens betydelse hos det av mina barn som har de allra största svårigheterna för att förstå den sensomotoriska problematiken hos mina barn med lite lindrigare svårigheter, är det mitt barn med de allra tydligaste svårigheterna inom detta område som skapar förståelsen hos mig som krävs för att jag ska se svårigheten hos mina andra barn… Tänkvärt. Som förälder till ett barn med autism kan man aldrig sluta analysera, försöka, gräva djupare. Dessa fantastiska barn har så oerhört mycket mer att lära oss än det vi ser i de tre till fyra översta lagren… =)

Det här är ju inte alls ny information, det är inte så jag menar. De flesta av oss har hört det förut skulle jag tro, men då med andra ord och med en annan vinkling. Tyvärr tror jag att ganska många missar den här vinklingen, något jag grundar på att man i Sverige – i världen – fortfarande har så svårt med att acceptera perceptionens betydelse för hela den kognitiva processen. För språket. För allt! Det jag reagerar på är att Hilde ger en så bra sammanfattning om något som jag skulle säga förklarar en oerhört stor del av ”typiska språkliga svårigheter vid autism”. Det här är sånt som borde ingå i absolut grundkurs för föräldrar när barnet/barnen får diagnos. Inte tal om bristande flexibilitet, inte kunskap om att många saker är svåra – utan förståelse för varför barnet/barnen reagerar som de gör, tänker som de gör, talar som de gör. Lägg till en lika omfattande lektion inriktad på perception och motorik, sen har föräldrar en riktigt bra bas att bygga både relation, kommunikation, funktion på olika områden – och en kognitiv förmåga som alla kan se och förstå.

Kan inte låta bli att undra, hur Sabina skulle ta emot Hilde de Clerc…? Har du sett föreläsningen..? Jag kommer troligtvis att återkomma till det här mer på detaljnivå längre fram, tydligt kopplat till språksystemet, men redan nu bjuder jag in till en intressant diskussion..!