Pedagogik ska passa personen

Jag satt och pratade med lilleman i morse, om livet så där i stort och om intressen för olika saker. Det fick mig att inse att min lilla kille mer och mer växer in i ”sin person”, han blir större och får hela tiden en starkare personlighet som jag på alla sätt och vis vill möta med respekt. Samma gäller naturligtvis hans syskon, förändringen sker ju hela tiden. Idag var det liksom bara påtagligt. Det utmynnade återigen i stora funderingar om pedagogiken – om hur extremt olika den ser ut för alla mina tre barn. Stumpan jobbar alltid precis med de delar som lilleman inte alls kan ta in, och tvärtom. Myset är mer som stumpan, men har ändå en helt egen inlärningsstil och -kanal. Någon som förvånas över att man är lite trött i huvudet här hemma ibland..?

Jag tänker inte gå in så mycket på vad vi pratade om. Det kan på sätt och vis sammanfattas med att lillemans autism, eller på något vis känns det mer beskrivande att säga hans ”aspighet”, växer fram tydligare med tiden. Inte svårigheter, utan bara ”uddaheter”.. =) Oavsett, idag satt vi och pratade en stund – eller rättare sagt jag pratade och han lyssnade – om just det med respekt för olikheter. Jag inser att den typen av samtal som faller sig naturligt för mig, inte nödvändigtvis är det som intresserar lilleman. Och more importantly, det intresserar honom inte gång efter gång… Han är verkligen vetgirig, tycker om att lära sig och upptäcka, så vi gick sen vidare på helt andra saker. Just idag blev det matematik vi stökade med, eftersom vi inte gjort det på länge. Så här, kan en ingång till samtal om matematik se ut för oss:
IMG_2512

Några mattetal på olika områden, med lite olika typer av svårigheter. Sen bygger vi vidare. Jag har fortfarande inte hittat nån mattebok för mellanstadiet, men eftersom lågstadiet är för enkelt för honom så jag gick till slut in på Skolverkets hemsida där man kan hitta lite exempel från nationella prov. Där stod det klart att man i mellanstadiet går mer in på bråk, att man jobbar mer med procent, att man jobbar med mönster och börjar jobba med att beskriva talserier lite mer exakt – och resonerar kring/använder detta i beräkningar. Så, jag gjorde några sådana uppgifter. Jag testade också att helt enkelt lägga in lite engelska i det hela, för att se hur det påverkar honom. Resultatet idag såg ut ungefär så här till en början:
IMG_2513

Jag funderade ett tag på det där med talserier, och tog till slut ett exempel som jag just hittade på Skolverkets sida och så skissade jag snabbt – på ett sätt som jag är rätt säker på att lilleman tar in – ner en hel samling matteregler som man liksom behöver ha lite koll på för att kunna lösa uppgiften. Det blev lite plottrigt, men sånt stör inte lilleman på samma sätt som det stör stumpan så vi körde på ändå.
IMG_2515
Jag satte mig med lilleman och gick helt enkelt igenom huvuddragen, sen lämnade jag lappen till honom att kika på. Efter nån minut, när han sprungit iväg en sväng och hunnit komma tillbaka, så frågade jag honom om han hängde med?
”Ja”.
”Du förstod vad jag menade med uträkningen, hur man tänker..?”
”Ja”.
”Ok, om du skulle använda just det där sättet för att beskriva den här talserien istället – hur skulle den då se ut..?” (då kan jag lova att svaret inte stod där…)
IMG_2516
…. ”y=1+(n-1)… *suddar lite och korrigerar* y=1+4(n-1)”
”Och om du fortsätter att förenkla den lika som jag gjorde med den andra..?”
”y=1+4n-4=4n-3”

Det är inte så att han absolut kan allt innan jag har förklarat. Det är mer så att han lär sig så sanslöst snabbt. Även om jag ger honom en helt ny typ av tal, så räcker det i stort sett med att jag ger honom tre svarsalternativ så väljer han rätt – det räcker för att han ska kunna förstå systemet själv. Om jag förklarar, så verkar han nästan direkt kunna omsätta det till annat. Det är faktiskt riktigt läskigt att tänka sig hur det ska bli i skolan… På en veckas matteundervisning, är jag helt övertygad om att han skulle ha all kunskap han behövde för att klara nationella provet för årskurs sex. Och det gäller inte bara i matematik, utan även i engelska, svenska – övriga ämnen har jag för dålig koll på vad de innehåller i den åldern. Men svårigheterna att visa vad han kan finns ju ändå… Och vi sitter idag och pratar en hel del om svårigheterna för läraren att göra en rättvis bedömning av stumpans kunskaper och förmågor, då den kommunikativa – muntliga – delen av även låga betyg nu är så stor. Hur kan det någonsin bli rättvist för ett intelligent barn med autism, språkstörning och selektiv mutism..? Och hur ska det någonsin kunna bli rättvist för ett mycket intelligent barn med autism, grav DCD och grav verbal dyspraxi..?