Perspektiv; om att lära sig hur man tänker, hur man ser, hur man hör

Jag skriver ju en hel del om just det här med perspektiv; om hur man kan behöva jobba med sin egen pedagogik för att lära barnen just vad det är man vill att de ska titta/lyssna efter. Jag har tex berättat om hur vi jobbat med matriser. Det är ett bra exempel, och övningen som sådan har hjälpt oss vidare på ett otroligt stort sätt! Från den allra enklaste modellen, med geometriska former och bokstäver (eller kanske form och färg för någon annan), så kan man gå vidare nästan hur långt som helst. Tänk själv, vad sägs om:

- lika men inte identiska på ena axeln, och färg eller form på den andra? (typ klossar/bollar/byxor/stolar, och olika färger?)

– antal och kategorier? (tex 1-4, och djur/klädesplagg/fordon/frukt)
- kategorier och miljöer? (djur/växter/fordon/yrken, och sjö/skog/hemmamiljö/nåt exotiskt)

- gör mattelektion av det, går att köra alla de fyra räknesätten (fast helst då ett per matris.. =D )

– ordklasser och antal bokstäver i ordet?

Tja, ni fattar va..? Det går att köra med vad som helst, och man kan successivt bygga in fler och flera abstrakta begrepp och sålunda allt högre spatiala krav. Det är också riktigt fin arbetsminnesträning, att lära sig hålla flera faktorer i luften samtidigt (inte bara visuospatialt utifrån matrisen, utan också i de rent kategoriserande uppgifterna inuti).

En annan övning som är bra för just det där med att se hur saker förhåller sig till varandra, är ju sekvensbilder. Jag skulle dock säga att matrisen kommer före, om man har den här typen av problematik. Just för att matrisen är lättare att förklara och tydliggöra. Men det går ju att göra enklare sekvenser, mer i stil med orsak/verkan. Tex rufsigt hår + kam = fint kammad. Sekvensbilder, kan du ju sen utöka hur mycket som helst. Bara att gå från bild till text sen innebär ju en rejäl svårighetsökning… Man kan testa ”vilken hör inte dit”, vilket kan vara en jättesvår övning innan man hajat vad mamma faktiskt är ute efter. Vill man ha tips på hur man kan börja: om barnet inte själv ser lösningen, kan det bero på att barnet inte tittar efter den. Genom att ge svaret innan, och visa några gånger just hur man strukturerar (lägg fysiskt ihop bilderna som hör ihop, så att barnet kan se det tydligt) kan barnet få hjälp att förstå vad övningen går ut på.

Ett riktigt bra tips på träning för att söka efter relationer, är att träna övningen ”vilken kommer sen?” Det handlar om såna regelrätta ”iq-test-varianter”, att se mönstret. De första kanske handlar om ”fyrfältare”, där man får tre givna bilder och ska förklara hur den fjärde ska se ut (alt plocka rätt bland alternativ). Det här var också en grej stumpan tyckte var jättekonstig förut, hon bara skrattade åt mig först och sen ville hon gå därifrån. Men när jag lyckats förklara, lite i stil med hur jag förklarade matriserna (rita, så hon ser stegen) så förstod hon precis – och kunde ganska direkt börja tänka i flera steg och själv visualisera vad som komma skulle. Det är ett ENORMT steg på det här området. Hittills har vi inte jobbat så mycket med det här, eftersom annat kändes mer ”akut” – men det är himla roligt att se hur lätt det kan gå när man hittat rätt.

Ett jättebra tips på övningar och hur man kan jobba, finner man i Pia Wallenkrans bok ”Tanketräning”. Även om boken inte är skriven med våra barn i fokus, och jag fick anpassa lite för att det skulle fungera för stumpan, så är idéerna den kan ge dig som vuxen hur bra som helst! Vi fick gå tillbaka och träna de allra mest grundläggande begreppen, och så jobbade vi lite då och då med just att se skillnader och likheter på olika sätt. Det var förlösande! Tanketräning finns både som en handledningsbok för dig som vuxen, och som en arbetsbok till barnet. Där finns inga svarsalternativ, utan tanken är att lära barnet själv resonera sig fram till hur det rätta svaret ska se ut. Något jag också gillar skarp med den boken, är just att Pia verkligen trycker på att det inte handlar om rätt/fel – utan om just att lära sig leta, hitta perspektivet, lära sig se sambanden. Barnets uppgift är att beskriva hur den rätta bilden ska se ut, och motivera varför. För stumpan som har så pass svårt med språket är den verbala delen svår, och initialt fick vi jobba lite med svarsalternativ för att hon skulle komma igång – annars slog prestationsångesten till. Men idéerna är som sagt väldigt värdefulla.

Så det blir mitt tips till er som har barn som missar på de spatiala uppgifterna. Barnen som tycks smarta i vissa situationer, men ändå inte klarar just det här med att se samband. Ge dem perspektivet, och du ska se att saker och ting är föränderliga…