Lite mer om språksystemet

Jag skrev ju lite här om vårt språksystem, och tänkte nu gå vidare lite och ge några exempel på hur vi rent krasst arbetar här hemma. Jag hoppas att det kan ge lite tips till andra som har barn med språksvårigheter, och jag tror att modellen på det här viset funkar riktigt bra för ganska många barn att använda.

Så här ser våra språklappar ut i dagsläget;

röd – substantiv
orange – adjektiv
ljusare blå – verb
mörkare blå – adverb
vit – räkneord
lila – prepositioner
gul – pronomen
grå – frågeord
grön – konjunktioner

Färgkodningen är enligt Karlstadsmodellen. Vi har alltså jobbat med en ordklass i taget (och gör fortfarande). Vi jobbar först lite intensivt med en ny ordklass; ger exempel, låter barnen själva komma på exempel, jobbar MYCKET i rörelse för att ge kroppen den sanna innebörden och abstrakta betydelsen av ordklassen. När en ny ordklass börjar ”sitta”, så blandar vi in den bland de andra och växlar mellan ordklasser i leken/träningen. Vi jobbar också med böjning av ord inom alla ordklasser, och vi jobbar på att koppla ihop olika ordklasser med varandra – förklarar vilka som hör ihop och varför. Slutligen ges exempel på hur man med ordklassernas hjälp kan bygga meningar, och bygga ut dem för att tydligare förklara. Hur kan det se ut..? Jag tänkte exemplifiera lite inom alla ordklasser.

SUBSTANTIV
Röda sak- och personord är saker och personer, som man kan peka på och benämna med namn. Så, vi går runt och pekar hejvilt, benämner allt och alla runt omkring. ”Boll, lampa, golv, tak, nalle, mamma, morfar!” Sen går vi över mer till ordmobiliseringsbiten, och låter barnen själva få komma på båda saker och personer. Viktigt att träna in båda delarna, eftersom barn med språkliga svårigheter gärna kan ”fastna” i ett spår och köra igenom enklare saker inom en viss kategori tex. Jobba runt i huset! Gör det många gånger, lekfullt, lägg in ett visst mått av ”mage, armhåla, hals” tex om barnen tycker om att bli killar. När allt funkar i grunden, är det naturligtvis lämpligt att leka vidare med ental/plural (hand – händer), artikel (en/ett) osv.

ADJEKTIV
Orangea ord är ord som beskriver saker eller personer. Här hemma kopplar barnen direkt till hur man kan känna sig, det är lättast att komma ihåg. Så vi försöker sedan hjälpa dem över till hur saker kan se ut, hur de kan låta, hur de kan lukta eller smaka. Här jobbar vi dels med att bara samla en massa adjektiv, men också med att direkt koppla dem till substantiven. Jag kan hålla upp den röda lappen och säga ”bollen är…” och försöka få barnen att beskriva den som tex ”rund” då jag håller upp den orangea lappen. Sen går vi igenom många sådana exempel. ”Huset är… stort”. ”Flickan är… glad”. ”Kakan är …. god”. Att koppla orange till röd, är en bra grej ganska tidigt – det underlättar när man kommer till adverben.

VERB
Blå göra-/hända-ord är ord som beskriver något man kan göra eller något som händer. Här får barnen ge exempel på något man kan göra, och så gör det tillsammans. Roligt är också när de får regissera oss helt enkelt. ”Ramla, skrika, skrämma, busa” etc är ju roliga blå ord..! =) Att verkligen utföra allt, hjälper barnen att känna görandet i ordet – det är inte benämnandet av ett föremål eller tillstånd utan just det man gör eller det som händer. Just hända-orden kan var lite svårare, men vädret brukar fungera bra att diskutera! När man jobbar med verb, kan man också jobba specifikt på tempus för de barn som behöver det. Delvis kanske via schemat; vad gjorde vi igår, vad har vi gjort hittills idag, vad ska vi göra sen och imorgon? Låt barnet berätta, och stötta igenom tempusböjningen. Det går också att leka i enkla situationer såsom i det här inlägget.

ADVERB
De mörkblå orden beskriver alltså verben, på samma sätt som de orangea beskriver de röda. Så här jobbar vi vidare på verb; ”säg ett blått göra-ord”, ”hoppa”, ”och hur ska vi hoppa..? vi hoppar…”, ”högt!” Många sådana exempel följer; ”skrika högt”, ”stampa hårt”, ”krama mysigt”, ”pussa mycket”, ”dansa vackert”, ”spela fint”. När det verkligen sitter, kan man försöka växla mellan ”grupperna” och be barnet först beskriva rödd, sen beskriva blått – med färgkoderna framme. ”Flickan är snäll”, ”hoppa högt”.

RÄKNEORD
Siffrorna, grundtalen alltså, brukar kanske sällan vara något problem. Har man inte innan lagt till det, så kan man här öva på ordningstalen. Vi gjorde en ramsa, som vi övade under några dagar – sen funkade dem. ”Första, andra, tredje – BU! (skrämmer) Fjärde, femte, sjätte – NU! (sätter upp händerna och visar ”beredskap”) Sjunde, åttonde, nionde – VA..? (ser förvånad ut och tittar lite omkring) Tionde – JA! (hoppar upp med armarna över huvudet) Helt flummig ramsa, I know, men det rimmade och de lärde sig.. 😉

PREPOSITIONER
De lila orden beskriver lägen; var något är eller vart något är på väg. Vi gjorde en liten ”basramsa” kring de mest grundläggande propositionerna; ”var är katten (en lite leksakskatt i plast)..? ”Han är… ÖVER, UNDER, FRAMFÖR, BAKOM, BREDVID, PÅ, I!” Samtidigt som vi taktfast ramsar flyttar jag med höger hand katten i förhållande till min egen hand så att propositionerna blir rätt för barnet, på sista ”i!” tar jag helt enkelt katten i min vänstra hand – gömmer den helt och ser lite snopen ut. Allt eftersom kan man bygga ut med övriga prepositioner såsom tex till, åt, om, ur, mot osv. De är lättare att sätta in direkt i meningar enligt min mening, och kommer i ”steg 2” liksom.

PRONOMEN
De gula orden, är ”istället för namn”. Här kommer en grupp som ofta verkligen utmanar barn inom autismspektrum. Jag, du, han/hon/det, vi, de, oss. Men också min/mitt/mina, din/ditt/dina, sin/sitt/sina, vår/vårt/våra, er/ert/era, hans, hennes, dess, deras osv. Här kommer mig, dig, sig, er, den här, den där, varandra, allt, annan, flera, få, ingenting, varenda, någonting osv osv osv… Är det konstigt att deras kan bli lite svårt..? Betänk här att många av de här barnen har vestibulära svårigheter, och alltså kan ha svårt med att ha ett ”centrum” att utgå ifrån. Utan ett centrum från vilket allt skall förhålla sig, blir det här området jättesvårt.. Hur vi jobbar med detta? Genom sensomotoriken allra först, helt klart. Sen allt eftersom utökat via bekanta situationer, berättelser i böcker, och via pek-övningar för att jobba just utifrån det egna centrumet! Här är det också väldigt viktigt att tydligt visa kopplingen till substantiven..! För många pronomen kan enkla matchningsövningar funka, eller peka på. Men det räcker inte allena.

FRÅGEORD
Det här är ett område som egentligen inte innehåller så många ord, men det är ord som kan vara nog så svåra att få grepp om för ett barn med språksvårigheter. Jobba mycket fokuserat kring varje frågeord, med visuellt stöd, ge sammanhanget! Vem, vad, var, vilken/vilka, hur och när är ord som kräver arbete. Så små skillnader i orden avgör var i huvudet barnet måste leta efter svar. Det är oerhört viktigt att du som förälder eller pedagog lyckas förklara den abstrakta betydelsen bakom varje kombination av bokstäver! Börja i bekanta meningar, och tydliggör vilken färg som olika frågeord kan kopplas till.

KONJUNKTIONER
Den sista ordklassen är den gröna, och när vi väl har kommit så långt så tror jag nog att jag kommer vara ganska nöjd. Och, men, att, som osv – färändrar mer sällan den totala betydelsen av språket i alla fall =).

Allt eftersom modellen byggs ut med nya ordklasser, så gå hela tiden tillbaka till att bygga meningar med de ordklasser ni har hunnit med. Lägg ut färgerna på golvet och ge ett exempel på hur en mening kan se ut, hjälp barnet att bygga sina egna meningar.

röd+blå+orange kan bli ”bollen är rund”, eller ”mamma blir glad”
gul+ljusblå+mörkblå kan bli ”jag springer fort”
gul+ljusblå+röd+lila+röd kan bli ”jag köper kakor i affären” osv.

Den här grunden ger en bra bas för att diskutera kring språket; både för att förklara abstrakt betydelse hos vissa nya ord, för att diskutera grammatik såsom tex ordföljd, för att koppla frågeorden till rätt typ av svar etc. Jag funderar allvarligt på att sätt mig ner och skriva och rita berättelser till stumpan med färgkodning av orden enligt modellen. I berättelser med nya ord skulle det hjälpa henne mycket, och överlag så skulle metoden hjälpa henne att snabbare och lättare koppla betydelsen av allt. Kruxet är att färgerna ju också skulle störa eftersom hon är så lättdistraherad och hennes visuella perception skulle eventuellt inte klara det plottriga i texten. Värt att testa är det nog i alla fall, men framför allt kommer vi jobba vidare muntligt.

Har ni barn med språkliga svårigheter..? Testa..!