Språksystemet

INSIKTEN OM ATT REGN, REGNA OCH REGNIGT INTE ÄR SAMMA ORD… Det är liksom vad det handlar om. Det där med att ta sig från användande av kärnordet – att liksom bara snappa upp lite på ett ungefär vad alla pratar om – till alla de oändliga variationer som vi alla slänger oss med hela dagarna. Det är helt enkelt inte så lätt! Inte om man har auditiva svårigheter, om man har spatiala svårigheter, om man har språkstörningsproblematik.. Vi har klurat länge på det, och med hjälp av lite input från Sabina så landade vi till slut i en modell som (i en lite reviderad) version hittills tycks fungera väldigt bra.

Vi har ju jobbat mycket med språket, länge. För stumpans del utifrån hennes svårigheter, för lillemans del utifrån hans problematik, och med myset redan långt innan vi visste hur hennes språk skulle se ut.. Idag vet vi att väldigt lite var som vi trodde, ungarna har förvånat oss alla. Men språksystemet, det jobbar vi vidare med – med de barn som behöver den. Jag är övertygad om att en stor del av språksvårigheterna sitter i att stumpan inte förstod språksystemet tidigare. När jag insåg det öppnades möjligheterna, ge henne hela systemet! Lita på hennes kompetens! Den initiala modellen jag gjorde, fungerade dock inte riktigt. Varför? Jag missade dels att ta med stumpans kinestetik i det hela – att hon måste få jobba via kroppen – och sen lyckades jag inte få en tillräcklig struktur för att det skulle fungera i det långa loppet. Jag fick alltså leta vidare lite, och vad jag landade i var helt enkelt Karlstadmodellens färgkodning..! I dagsläget jobbar vi med Karlstadsmodellens färgkodning som grund, men otroligt mycket via kroppen och leken för att skapa förståelsen hos barnen om hur det språksystem som vi alla använder är uppbyggt.

Hur började vi..? Jag gjorde i ordning färgkodade, laminerade ark med en kort beskrivning av ordklasserna. Sen började vi jobba in färgen röd – substantiv. Vi lekte med att peka ut alla möjliga föremål, och personer. ”Röda sak- och personord” kallade vi dem, för att ge stumpan något att visualisera i reella situationer sen. I dagsläget om vi dyker på ett nytt substantiv kan jag enkelt förklara att ”det är ett rött sak-ord, och det betyder…” Det hjälper henne massor när det gäller att sortera/kategorisera i sitt eget huvud. Efter att vi jobbat med substantiv en vecka så gick vi vidare på verb – ”blå göra/hända-ord”.

”Säg något man kan göra”, ”vad ska vi göra?”, ”vi kan…”
”HOPPA!”

Och så lekte vi. Allt eftersom barnen lärde sig innebörden, kunde vi också jobba med ordmobilisering (att själv komma på orden). Det var himla bra förstärkning på att hitta ord som ”skrika” eller ”ramla” för då gjorde mamma himla roliga saker.. =)

Vi har jobbat med att låta barnen både hitta på egna ord, men också placera in ord på rätt färg. När jag sa ”regn”, pekade stumpan första gången på blått för verb. Då initierade jag diskussionen, och berättade att skillnaden mellan regn och regna just är att ändelsen avgör vilken färg ordet har… Direkt jag gett stumpan förklaringen kunde hon sedan ändra ändelser på massor av ord och placera in dem i rätt ordklass. Jag hade helt enkelt lyckats förklara för henne hur det hänger ihop… Fascinerande var det att se hennes ansiktsuttryck…

När de första två ordklasserna satt på plats gick vi vidare med adjektiven – ”orange är ord som beskriver hur något ser ut, låter, smakar, luktar, känns, eller är”. Stumpan kopplade direkt alla ”känna-ord” och gav mig väldigt snabbt avancerade känsloord, vilket förvånade mig. Enklare adjektiv var lite svårare, men det har funkat bra. På det här viset kan man sen jobba vidare med alla ordklasser, och för oss har det fungerat jättebra att just jobba via kroppen för att ungarna skulle få en stark känsla i kroppen för den ibland lite abstrakta meningen bakom orden. Vad är kännetecknande för verb? Just att det är sånt man kan göra eller sånt som händer. Vad är kännetecknande för substantiv och adjektiv, låt barnen verkligen förstå det! Genom att växla mellan olika ”göra-ord” massor av gånger så landade detta hur bra som helst, och systemet gav mig sen möjlighet att gå vidare till målet med träningen.

När vi sen tittade på några leksaker kom nästa spännande sak; hon pekar på en skorsten för att visa ett rött sak-ord, och benämner det ”dammigt”… Ni förstår va..? Vi har fått många möjligheter att direkt prata om sätt att benämna, barnen har lärt sig nya ord och de har helt plötsligt blivit uppmärksamma på att en liten bokstav i slutet av ordet kan ändra dess betydelse helt. ”Dammigt” var stumpans sätt att beskriva röken som kommer ur skorstenen, så vi fick chans att både lära ett nytt ord, placera det i rätt grupp, och lite försiktigt nämna var ”dammigt” hörde hemma… Sen pratade vi igen om exempel på ändelser, och tjejen placerar lätt in ”regn, regna, regnigt”, ”sol, sola, soligt”, ”vatten, vattna, vattnigt” osv… Ibland var hon på väg att peka fel, men hejdade sig och log, och berättade för mig hur alla varianter av grundformen passade in i de olika ordklasserna.

Jag ska inte tråka ut er med mer av detta nu, men tänker att det kanske kan ge någon några tankar. Det var fantastiskt att se stumpan för första gången fundera och reflektera över hur ordet ändrar betydelse, och lite sorgligt att inse att det är där vi hamnat pga allt förenklande. Det är också fantastiskt att se hur det hjälper myset på precis samma sätt. Visst är det bra att inte korrigera barn utan acceptera hur de själva säger så länge de kommunicerar. Men med barn som har språkliga svårigheter är det lätt att halka in i att själv förenkla utifrån deras kunskapsnivå för att så enkelt som möjligt få den att förstå. Vi har alltså rätt ofta hamnat i att förenkla och dra de ord vi vet att de känner till, i den form de känner till, i det sammanhang som de känner till – bara för att få chansen att ge lite ”mer” kommunikation. Det farliga är, att om man aldrig visar dem hur systemet ser ut så ger man dem inte heller chansen att lära hur det faktiskt ska vara.

I dagsläget, har arbetet med detta tyvärr legat nere lite. Det är dock på väg att återupptas. Vi har just börjat lite försiktigt med tempus, vilket innebär en utmaning för en tjej med dålig tidsuppfattning.. Men även här är jag tydlig med att vi utgår från de blå göra-orden. Sen jobbar vi i lek =).

”Vad ska jag göra..? Jag kan…. KILLA dig! Jag KILLAR, jag KILLAR, jag KILLAR!” *killar som en tok och slutar tvärt* ”Vad gjorde jag..?”
”Du KILLADE mig!”
”Ja! Men nu har jag KILLAT klart!”

Tillräckligt många lekvarianter av detta ger möjlighet att se systemet, och koppla det just till tiden – framför allt om man rör sig lite framåt medan man gör något.

Vi kommer också göra ett ordentligt försök att få pronomen på plats, nu när den spatiala funktionen är bättre. Hyfsad kolla har tjejerna redan, men vissa ord används ju helt enkelt oftare än andra… Hela vägen är vi noga med att gå alla vägar; jobba med kroppen tills dess att färgen verkligen är kopplad till den abstrakta betydelsen, sortera in ord på rätt färg, benämna ord ur rätt färgkategori (”säg tio göra-ord!”), var noga med att tydliggöra även sådant som tempus så att både talspråk och skriftspråk får en tydlig mening, samt också jobba med allt som dyker upp i vardagen.

Lite stökigt är det kanske att Kalstadsmodellen är så exakt (det känns inte HELT relevant att förklara skillnaden mellan adjektiv och adverb i dagsläget, men vi kommer göra det), men i förlängningen är det nog värt det. Just nu känns det värt det, eftersom Karlstadmodellen är en bra variant, och stumpan gillar deras visuella material redan. Att det kommer att förändra språket totalt sett, är jag helt övertygad om. Trots att vi bara kommit en liten bit på väg, så börjar de redan hejda sig och försöka böja orden rätt – en HELT ny föreeteelse. Så länge funderingen finns där, och de i vardagen ser vinsten av att vara så exakt som möjligt i sin beskrivning (det är ju i vardagen de hittar motivationen!) så kommer utvecklingen att löpa på. Sen kommer vi också hålla koll på appen ”Snabba ord” som i dagsläget är en ganska enkel app, men som också grundar sig i Karlstadsmodellen. Med lite tur så kommer den appen att växa till något som kommer passa mina barn alldeles ypperligt..! Jag skulle önska alla ordklasser, helt individuella inställningar, möjlighet att ta bort tidsaspekten, möjlighet att lägga in egna ord, samt en ”systemtavla” som förklarar just hur ordklasserna hänger ihop. Vi får se… jag hoppas på det bästa! =)