VARFÖR DET ÄR SÅ SVÅRT.. OM PERSPEKTIV IGEN.

Det här är ett gammalt inlägg (från i våras), ber om ursäkt om det kommer i oordning.. Värt att lägga ut igen tycker jag!

Att det ska vara så svårt..! Kanske är det jag som är dum..? Jag klarar mig inte utan ”kalibreringsmaken”..
Vi har ju börjat jobba med stumpans språk, och vi har också börjat jobba lite ”övergripande” med en del matematiska begrepp – såsom hälften, dubbelt etc. För att verkligen befästa begreppsinnebörden innan skolstarten, eftersom jag VET att just begrepp är sådant som skolan missar att förklara på ett sätt som hon förstår – de faller i alla gropar där jag snubblar och förstår inte hur det går till.
Varför, kommer ett exempel på just här:

Jag gjorde igår fyra olika övningar för att träna hälften och dubbelt. Lite lägg lika med klossar, lite rita prickar, lite ”ge mig” och lite dela lika. Begreppen i omlopp var ”lika”, ”hälften” och ”dubbelt”. Vad händer..? Stumpan hajar direkt vad jag menar med lika, det är ju ett ”gammalt begrepp”. Jag går vidare till hälften, och testar lite olika sätt att förklara precis vad det är. Stumpan hajar efter några exempel vad jag är ute efter, och delar lika och ger mig hälften. Jag märker att det är lite struligt att skilja ”ge mig hälften av”, och ”ge mig hälften så många” (ur en annan hög alltså). Det går ändå bra, så jag – mitt otåliga nöt – går vidare. Sen, gör jag också den ultimata dumheten att gå vidare till ”dubbelt”. Varför? För att hon till synes klarade ”hälften” riktigt ok…

”Dubbelt”, får vi göra några gånger och sen börjar även det att fungera någorlunda. Inte helt bra, det blir lite chansartat men dock. När jag provar att skifta tillbaka till hälften, klarar hon inte övergången. Vad gör jag fel? Hur gör jag fel? Hur borde jag ha gjort?

Stumpan, är förvisso visuell (visuellt material med klossar eller liknande är ju helt ok om man kör på antal, annat visuellt material anpassat går också) men det räcker inte att se… Jag VET det ju, därför fick hon också bygga lite själv. Eftersom vi inte riktigt talar samma språk, är det dock otroligt viktigt att såna här övergripande begrepp verkligen ”landar” innan man går vidare. Jag borde, oavsett hur det gick, inte ha gått vidare till dubbelt innan jag lyckats förmedla hälften ordentligt. Stumpan är en FENA på att imitera och göra lika, men begreppordets betydelse behöver inte ha landat för det. Hur vet jag då att det inte bara är så att hon inte förstår, inte har kapaciteten? I vardagen har hon inte svårigheter med att dela med lillasyster. Hon delar grönsaker etc, men min koppling till det ”konstgjorda materialet” blev dålig. Hon förstår begreppet och använder ordet, men kopplar det inte till ”begreppsordet” nu. Mina verbala förklaringar, strular bara till det!

När jag talade med maken, frågade honom hur han skulle ha velat få det presenterat så säger han ”ta en gren och dela på hälften, visa att de är lika långa”. Och så enkelt är det egentligen… Stumpan behöver se, men hon behöver också göra. Hon behöver experimentera, och hon behöver göra det tillräckligt många gånger för att hinna få en bred och exakt uppfattning av vad alla ”halv-begrepp” (halv, halva, hälften, hälften av, hälften så många etc) innebär. Det som är ”rätt” sätt för mig, det teoretiska förklarandet, är inte rätt för henne. Med mitt upplägg fastnar hon i frågor; ”du säger att det är hälften om jag delar kakan på mitten, men sen säger du att jag ska dela den här gruppen istället? varför ska jag göra det? alla klossarna är väl hela?”, ”varför delade du åt det hållet nu och åt andra hållet förut?”, ”nu har du peggar istället, vad hände med klossarna?”, ”du säger att vi ska ta bara hälften av godisarna, varför då???” osv osv osv… Eftersom jag stökar till det genom att inte ”tala hennes språk, så tror hon att övningen är värre än vad den är! Tro inte att du förstår hur barnet framför dig uppfattar övningen..! Även om du gör ditt bästa för att vara pedagogisk, så tro mig – du missar saker…

Några år efter att jag träffat maken, satte han sig på skolbänken igen – inspirerad av mina universitetsstudier. Han hade dåliga betyg från grundskola och gymnasium, så först av allt gällde att plugga upp betygen igen på komvux. Jag minns HUR MÅNGA TILLFÄLLEN SOM HELST där han fastnade på till synes skitenkla saker i matteboken, i engelskan, i andra ämnen. I matten var det kanske allra tydligast; en total vägran att acceptera regler, en makalös oflexibilitet där minsta lilla förändringen av uppgiften gjorde att han stod helt frågande – som att hela universum helt plötsligt såg annorlunda ut. När jag, som faktiskt är ganska pedagogisk av mig, bröt ner, gjorde enkelt, försökte förklara, så kom frågorna – ”varför?”, ”varför då?”, ”hur kommer det sig?”, ”vadå? bara för att..??”

Jag fick använda hela min kraft åt att försöka få honom att fokusera på det som var väsentligt – på de få fakta som fanns presenterat i uppgiften och på den enda regel som styrde tillvägagångssättet. Hur många gånger jag än drog regeln, så kom alltid frågan; ”men varför blir det så??” Jag blev otroligt frustrerad och försökte få honom att släppa alla tankar på det oväsentliga! Om han hade fullt upp med att förstå så enkla saker, skulle han ju ABSOLUT inte försöka ge sig på att förstå alla de exakta grunderna inom matematiken – de avancerade beräkningarna som lett fram till de enkla reglerna vi sen kan använda oss av! Jag hade så fel!!

Utan att få förståelsen för hur alla faktorer påverkar, hur systemet samspelar, kommer han inte ihåg. Så enkelt är det. Då blir varje situation en helt ny. Utan att verkligen ha fått ”gå vilse i systemet” – fått gå åt alla håll och se att han kommer tillbaka igen, att det sitter ihop – så kan han inte manövrera fritt i systemet. DET är vad som krävs för att man ska klara att små faktorer ändras, utan att känna det som att universum slutat fungera. Vad som ytterligare försvårar, är att jag när jag försökte förklara, alltid utgick från att vi ju talade samma språk – att han (eftersom han ändå gått grundskola och gymnasium) hade en grundläggande förståelse för begreppen. Men han hade fejkat sig igenom mycket, lärt sig exakta exempel och trott att han bara var dum som inte fixade mer.

Med några få genomgångar av fundamentala begrepp, förändrades hans skolgång. Han tog sig igenom gymnasiet med toppbetyg (även om matten fortfarande inte var någon hit då) och han skaffade sig en kandidatexamen på högskola. Fastän jag inte förstått varför, hittade vi då vägar. Idag, skulle jag kunna ta honom igenom ganska avancerad matte – för jag förstår mer om varför han förstår/inte förstår och vad han behöver. Ännu viktigare, HAN SJÄLV vet vad han behöver och varför! Den enda risken är, att han skulle behöva en intelligentare lärare – som klarar att förklara alla de underliggande faktorerna. Han klarar lätt att hantera dem!

Stumpan är ännu inte där, hon vet inte vad hon behöver och varför. Det är upp till mig, hennes pappa, och skolan att lära oss att förstå hur hon behöver få saker presenterat. Vi behöver överbygga glappet mellan vad hon i vardagen spontant klurar till och vad hon presterar när hon är ”med på tåget” – och hur hon presterar när hon tror att vi pratar om något helt annat än det vi själva tror… För just det är så viktigt; de här barnen hittar ofta sina egna samband i undervisning. De tänker annorlunda, hittar annan logik, och om vi inte lär oss hur de fungerar så kommer vi inte kunna lära dem på ett sätt så att de kan visa oss att de förstått. Jag förstår detta, men faller ändå tillbaka i mina egna banor när jag anstränger mig som mest för att vara pedagogisk. Det är jättesvårt att vara pedagogisk på ett språk man inte till fullo behärskar!

Jag hann prova makens sätt också. Lite basic. Stumpan förstod direkt…