Vad ser du..?

”Svår autism” säger man, när ett barn har den stora mängden stereotypier; gungandet, flaxandet, trippandet, fipplandet med fingrarna framför ögonen, lätena. ”Svår autism” säger man också när barnet har den bristande iniativförmågan, fascinationen inför visuella, auditiva, olfaktoriska eller kanske taktila repetitiva upplevelser såsom att betrakta rinnande vatten, titta på saker som snurrar, betrakta ljudfenomen, känna på ytor och material, lukta på allt eller ständigt lyssna på sina egna eller andra förutsägbara ljud… Utvecklingsstörda, i varierande grad…

Om vi provar att se det från ett annat håll..? Om vi provar att tänka att barnen är intelligenta? Att de alla har den där ”uddaheten”, det annorlunda men fascinerande briljanta sättet att uppleva världen – men också har en betydande motorisk och perceptuell problematik..? Helt enkelt lite mer av den där motoriska klumpigheten och den känsliga perceptionen som barn med erkänd HFA faktiskt nästan alltid har….

Vad ser vi då? Du, just Du som läser det här nu – vad ser du om Du ser på Ditt barn med dessa ögon..? Känner Du kanske också en frustration inför den bristande hjälpen, det uteblivna stödet..? Undrar Du kanske också – varför har ingen sagt något..??