Kostdjungeln – uppföljning

KOSTjan 10 20140 Comment

Jag har inte skrivit så mycket om vår kostsituation på ganska länge, och känner att jag nog kanske skulle göra det. Dels för att det ju har hänt en del, och dels för att jag liksom inte har följt upp det jag berättade om tidigt i höstas.

I dagsläget mår alla personer i familjen betydligt bättre än de har gjort på mycket länge. Vi är inte ”framme” än, och jag misstänker att ”läkningen” av tarmen lär kunna ta ett tag. Recepet på läkning som vi valde då när vi drog igång ordentligt, var ju BIOTEK´s koncept; vitaminer, omega3, pre- och probiotika i högdos först och sedan som underhållning (+ lite enzymer), och tillskott av l-glutamin. Vi provade ett tag, men valde sedan att avsluta delar av ”protokollet” eftersom vi kunde se att barnen reagerade på l-glutaminet. Googlar man l-glutamin så kan man hitta mycket om den ”helbrägdagörande” aminosyran, men söker man djupare och med rätt vinkling så hittar man också risk för diverse beteendeförändringar (hyperaktivitet, aggressivitet etc) hos personer med tydlig överkänslighet för ämnet glutamat… Glutamat är ett signalämne i hjärnan, och för hög dos glutamat kan resultera i att nervceller börjar signalera oavbrutet. Detta är anledningen till att känsliga barn reagerar på smakförstärkarna. l-glutamin omvandlas (åtminstone delvis) till glutamat i kroppen, och är man känslig mot detta så kan man reagera med beteendeförändring. Eftersom vi kunde se detta hos barnen så avslutade vi den kuren, och kliade oss lite i huvudet. Efter ett tag valde jag att återuppta funderingar kring GAPS-dieten, läste på lite igen, och så provade vi lite med hemmagjord buljong istället (samma funktion, ska läka slemhinnan). Det funkar bättre och magen verkar helt klart bli bättre av den, så nu kör vi låg-lagom dos av buljong istället till de barn som accepterar den. L-glutamin kan ev bli aktuellt igen längre fram, i betydligt lägre dos än vad terapeuten rekommenderade (!) eftersom det också finns studier som visar på att det kan vara ett värdefullt tillskott vid tex ADHD (i låg dos!). Alla barn accepterar heller inte buljongen… =/

Jag vill inte ge råd i den här frågan, men känner att jag vill uppdatera lite kring vår situation och just trycka på detta; när man ger sig ut i den här sfären så får man aldrig glömma att man står helt ensam med ansvaret. Här finns inga läkare, begränsade studier, och terapeuter med begränsad utbildning. Som förälder är det alltså oerhört viktigt att verkligen läsa på och välja den väg man själv vill prova. Vår terapeut är rätt duktig på många vis, men hade vi följt hennes råd ang l-glutamin tex så hade alla ungarna gått i taket och det kan faktiskt orsaka ren skada på hjärnvävnaden som inte går att reparera. Trots att vi valde att prova halva den dos som terapeuten rekommenderade, så insåg vi att det inte skulle fungera. För vissa barn kan det absolut fungera, men inte för alla – och barn med NPF tenderar ju att ofta vara känsliga mot glutamat. Läs på, välj noga, var uppmärksam och betänk att du står ensam. Detta gäller oavsett vilken väg du väljer att gå. Du känner ditt barn bäst, stå på dig både mot läkare/dietister och andra terapeuter!

Men över till lite roligare läsning. Sammantaget, märker vi väldigt positiva effekter av:

sockerreduceringen! Stumpan har kunnat minska sin Ritalindos med 1/3 efter att vi kraftigt reducerade sockermängden, och det vore väldigt spännande att se vad vi kunde göra om vi fick bort ännu mer av de snabba kolhydraterna. Sockerreducering har också inneburit att barnen äter bättre, och är mer benägna att smaka nya saker!

vitaminer/mineraler. Vilket torde vara lite självklart egentligen. Barnen är mer i balans nu, och vi är tryggare i att de får i sig det de behöver. De äter också mer grönsaker/rotfrukter (läs; de ÄTER nu vissa grönsaker – oftast väl gömda…), såsom morot, broccoli, blomkål, grönkål, spenat, och så avokado…

– lite variation på omega3. Det verkar ha positiv effekt på tarmen, så nu ger vi omega3 med lite större fokus på DHA än EPA…

enzymer. Funkar bra för att stärka upp när det gäller brister. För mig är proteazym nödvändiga för att jag ska kunna äta älgköttet. Det vore verkligen intressant att se hur lilleman skulle reagera på DAO… men de är så DYRA!

– bättre fett! Här används ekologiskt kokosfett och kallpressad olivolja framför allt. Sen naturligt fett i avokado, lax etc. ”Sedvanliga mjölkfria ersättningsprodukter” är nästan helt borta.
ekologiska råvaror! ”Vanlig mat” är verkligen full med en massa skit! Nu gör vi vårt bästa för att så långt det är möjligt ge ekologisk/KRAV-märkt mat för att inte hela tiden motverka effekten av:

PROBIOTIKA! Det är verkligen grejen! Vi har hittat en bra probiotika (eller egentligen flera) som vi nu använder. Barnen får en ganska rejäl dos, och utöver den får de hemmasyrad kokosyoghurt och spade från hemsyrade grönsaker = totalt sett ganska bra med probiotika även om det gärna hade kunnat vara mer… Det här är verkligen något som har haft positiv effekt på magarna, av alla enskilda försök vi nu gjort för att komma tillrätta med magproblemen så tror jag att de två viktigaste är a) borttagning av ämnen de inte tolererar (inklusive socker!) och b) tillförsel av probiotika dagligen.

Ett tips är att googla på inflammationshämmande/inflammationsfrämjande kost. Här hittar man verkligen mycket intressant information om bra respektive betydligt mindre bra mat. Vi fick ju veta att barnen redan vid utredning hade förhöjda inflammationsmarkörer i ryggmärgsvätska, och jag är övertygad om att just det spelade stor roll.

Mysets magen funkar väldigt bra nu, och det märks på henne i övrigt. Lillemans mage är betydligt bättre, och det märks även på honom – det börjar röra på sig ordentligt på områden där vi inte kunnat se utveckling tidigare. Stumpans mage funkar också mycket bättre, även om hennes förbättring är något mer begränsad. Den är rejäl, men eftersom hon är mer ”restriktiv” när det gäller mat så är det svårare att få i henne av allt ”det goda” och sålunda blir det positiva effekten också lite mindre än hos syskonen. Maken är ett energiknippe! Han mår mycket bättre på alla sätt, men kan faktiskt ännu inte äta mjölkprodukter (trots att han enligt tester borde kunna) vilket vi tolkar som att slemhinnan ännu inte är läkt. Han skulle kunna tillföra mer probiotika, helt klart. Och så skulle han säkert må bra av lite buljong… Men totalt sett, så länge han håller sig till den mat han verkligen tål så mår han mycket bra. Jag, mår hur bra som helst! Det är rätt häftigt faktiskt. Även fast jag dras med mina stressrelaterade bitar (nu i mindre omfattning) så är magen oerhört mycket bättre. Trots gluten/mjölk/sojafri kost under flera år, så har min mage varit lite problematisk. Mycket bättre än tidigare, men inte bra och det har smugit sig på liksom. I somras trodde jag helt klart att jag höll på att utveckla endometrios, eftersom jag mer eller mindre gick med konstant ”mensvärk”. Jag tog till och med kontakt med sjukvården för att få detta utrett, men hann aldrig iväg innan vi la om kosten ytterligare. De förändringar jag gjorde då, var ffa att plocka bort ägg, nöt-/fläskkött, socker/jäst, och så började jag tillföra probiotika (yoghurt och grönsaker) samt enzymer vid behov. Skillnaden är enorm! Nu känner jag liksom aldrig av magen, den är bara lugn och mår bra.

Jag önskar verkligen att jag hade vågat gå utanför ramarna redan när barnen var riktigt små. Stumpan har ju haft problem med sin mage från allra första början, och problemen blev stora (!) direkt hon började äta mer ”fast föda” utöver amningen. Vi fick faktiskt jättedålig hjälp av BVC, vilket gjorde att hjälp dröjde alltför länge. På BVC var det enda rådet att ge päron eller plommon, samt tvinga i henne laktulos. Vi förklarade att laktulosen inte hjälpte de dagar vi fick i henne, och att det var nästan omöjligt att få i henne. Sköterskans råd? ”Håll fast barnet i famnen, spruta in laktulosen med medicinspruta långt in i munnen. Håll sedan för munnen så att hon inte har möjlighet att spotta ut, och nyp igen näsan så att hon inte få luft. Då MÅSTE hon svälja till slut! Du måste bestämma att hon ska ha medicin, det här beslutet är inte hennes och det måste du vara tydlig med!” Så stumpan fick dras med sina besvär, tills vi fick träffa en vettig läkare nästan ett år senare. Trots många, många frågor om ev födoämnesintoleranser så ville ingen lyssna på det örat – och vi gav med oss. Även när vi till slut valde att ändå lägga om kosten, så ”fegade vi” och tog ”bara” mjölk, gluten och soja. Nu vet jag att ägg och socker hade varit lika viktigt, och att vi hade behövt göra det ”ordentligt”. Tyvärr är det också så att det hade gått LÄTT att göra när barnen var riktigt små (och åt många fler saker än nu), det är extremt mycket svårare med större barn. Mina barn hade kunnat få må mycket, mycket bättre än vad de har gjort, om vi bara hade stått på oss och vägrat acceptera det vi innerst inne kände var fel.

Men nu går det åt rätt håll, alla mår bra och jag tror det kommer bli riktigt bra till slut. Vår kosthållning nu är oerhört mycket bättre än tidigare. Ungarna äter i alla fall 90% mindre rent socker/sötning, de äter mer grönsaker, bättre kött/protein och de får i sig mer av det som de behöver. Var landar vi när vi är klara..? Bra fråga. Idealet vore enbart KRAV-mat, men det är svindyrt och svåråtkomligt. Jag önskar också ännu större variation, och dit kommer vi sakta men säkert. Sen skulle jag önska att skolmaten var bättre (KRAV och med bra naturligt fett istället för margarin), och att vi kunde reducera de snabba kolhydraterna ytterligare. Bit för bit så….

Kost är en mycket viktig bit!