2015 – liten blir stor!

Myset hade ju i slutet på förra året precis skolats in i förskola, vilket var ett väldigt stort steg för henne. Hon hade inte hunnit gå där många veckor, men svårigheterna hade ändå blivit väldigt tydliga. Hon var väldigt social, men också oerhört perceptionskänslig och hade en lättriggad ångest. Mutismtendenserna slog till så fort det kom andra personer i närheten, och även om hon då pratade med sin assistent och var det ju på ett helt annat sätt än som hon pratar med oss. Hon imponerade på sin assistent med sin läsning, som då handlade om att ljuda ihop vissa ord och själv skriva lättare ord med ganska många spegelvända bokstäver. Hon VAR väldigt duktig för att vara 4,5 år gammal! Rent motoriskt var hon duktig på vissa saker, men sammansatta och nya rörelser var väldigt svåra och om man testade hennes motorik mer specifikt så blir det väldigt tydligt hur stor inverkan reflexerna hade på hennes rörelser. Hennes morareflex hade dämpats lite men var fortfarande väldigt stark, och hon hade precis börjat acceptera att sitta i mitt knä i gungstolen om jag gungade väldigt försiktigt tex. Hon cyklade bra på balanscykel, och skulle strax prova sina nya skidor.

Vad har hänt..?

Myset återgick inte till förskolan efter sommarlovet. En hel del funderingar resulterade i en speciallösning som lät henne börja i förskoleklass då istället, en verksamhet som passar henne bättre och det gav oss bättre möjligheter att kontrollera alla sjukdomar. Hon har nu klarat första terminen i förskoleklass, och kunskapsmässigt ligger hon långt fram. Det som är svårt är hennes expressiva språkstörning, och även om hennes språk har utvecklats väldigt mycket under året så har ju kvar sin språkstörning liksom. Hon pratar hela tiden när hon mår bra och är trygg, men har fortfarande svårt att hitta orden när hon vill förmedla något som ligger lite utanför det vardagliga – precis som storasyster. Hon läser och skriver oerhört bra för åldern måste jag säga. Vi har infört läsläxa även för henne – på önskemål från damen själv när båda syskonen skulle ha läsläxa – och hon läser en bok för ettorna som hon som femåring klarar bättre än många i Lillemans klass. Skriver gör hon mycket och gärna, och även om bokstäverna fortfarande är spegelvända så är hon väldigt duktig! Hon stavar bra, eller ska jag kanske säga – jag ser att hon kommer att stava väldigt bra. Hon stavar orden såsom hon hör/har hört dem, och eftersom hon tidigare och delvis fortfarande har så pass stor auditiv påverkan så stavar hon inte alltid så som det ska vara. Hon är dock väldigt vetgirig och kreativ, och använder sig lätt av bokstäverna, så numera skriver vi nästan alltid ord när vi vill förtydliga eller förklara ett nytt ord – om hon får läsa ordet så lär hon sig också hur det uttalas, trots att öronen ännu inte är riktigt tillförlitliga. Räknar gör hon helt ok, hon kommer ha lätt för många saker, men vi pushar för säkerhets skulle fortfarande för Numicon eftersom jag tror på materialet i sig. Vi får se hur skolan lyckas med det denna gång..

Socialt och kommunikativt? Hon har många vänner och älskar att leka, hon blir väldigt besviken de dagar hon måste vara hemma från skolan. Hon har suttit med i klassrummet ganska mycket under hösten, men tydligen så hade det inte alls fungerat lika bra som vi trott.. Hennes mutismtendenser hade varit tydliga, hon hade knappt kommunicerat alls där inne, så nu har vi slagit i bromsen. Assistenten tog direkt tag i det och plockade ut henne i grupprummet (som inte används annars under lektionerna) tillsammans med ett eller några barn. Det blev en oerhört tydlig skillnad direkt, så nu känns det betydligt bättre inför vårterminen. Assistenten har också kommit igång med lekgrupper (lite inspirerat av Speciella) och kommer under våren att jobba lite mer riktat med Mysets språkutveckling – efter råd från logopeden vilket vi hoppas mycket på efter den språkbedömning som nu ska ske i slutet av januari. Grupper ÄR ett stort problem, dels eftersom hon har svårt att hinna processa alla intryck och våga – men också till stor del eftersom hon faktiskt inte hör vad människorna runt omkring hennes säger då. Hon hör inte, hinner inte med, vilket gör henne väldigt ensam och beroende av assistenten i de situationerna. Det är något att jobba med brett under våren, att skapa förståelse för detta också i övriga situationer.

Motoriskt, har det hänt en hel del. Hennes morareflex har gått ner ytterligare så hon är inte alls lika rädd som tidigare utan vågar prova på mer. Hon har en väldigt bra grundmotorik och grundbalans, men har också fortfarande just den där reflexpåverkan som stör mer än man tror. Hon gick denna sommar ifrån balanscykel till tvåhjuling, hon vågade sig upp på skidorna och åkte redan i våras sitt första varv runt elljudspårets enkilometerslinga, och hon är som en fisk i vattnet – även om hon ännu inte klarar att flyta riktigt (hon flyter, men håller då andan) och bara simmar under vattnet. Hon är en väldigt rolig, oerhört snäll och omtänksam, intelligent och helt fantastisk liten tjej. Hon har en oerhört stark vilja, är nyfiken, och lär sig lätt när hon mår bra. När mår hon bra? När hon har gott om trygghet i sin vardag, när hennes omgivning är ordentligt anpassad efter hennes perceptuella problem, är rejält tydliggjord och hon får chans att ställa och få svar på alla sina frågor – hon har många..! Hon behöver stöd i att våga uttrycka sig genom att vara omgiven av människor som lyssnar på henne, som förstår. Hon behöver stöd i sin språkutveckling, och hon behöver fortfarande mängder av sensomotorisk – och annan motorisk – träning.

Målen för 2016 är:
– hitta en bra struktur för språkarbetet, hitta ett sätt att kontinuerligt bygga vidare på hennes expressiva (och impression) språk.
– bli av med morareflexen helt och hållet, och vara redo för sista steget när det gäller TLR.
– hitta en bra plan för skolverksamheten.