DCDQ´07 jan 2016

För er som läst detta på Facebook-sidan, så blir det lite upprepning. Jag känner bara att jag vill lägga in detta i bloggen, där jag lätt hittar igen inlägget när jag behöver det. Igår skrev jag om DCD och dess utveckling hos oss, det kommer att återkomma och det kommer flera diskussioner kopplat till detta längre fram.

Intressant är det i alla fall… Jag har plockat fram DCDQ´07, en föräldrachecklista för att DCD-screena. Har tittat på den även tidigare, och tycker att det är intressant i och med att man idag lever efter tron att DCD – liksom andra funktionsnedsättningar – inte växer bort med tiden. För att diagnos DCD ska kunna sättas, så ska ”förmågan att utföra vardagliga aktiviteter som kräver motorisk koordination, vara signifikant lägre än vad som kan förväntas utifrån barnets kronologiska ålder och uppmätta intelligensnivå”. Svårigheterna finns kvar över tid, och fortsätter alltså att påverka även i vuxen ålder även om uttrycket kan variera något beroende på ålder. Råden är att träna funktionellt, träna på det man vill bli bra på och hänga i helt enkelt. Det gör checklistan till ett ganska enkelt och fiffigt utvärderingsinstrument, om man vill kunna sätta lite siffror på utveckling liksom. Även om ett barn tränar så borde det då egentligen inte vara så att man kan se en särskilt stor förändring över tid på poängen.

DCDQ handlar om att poängsätta barnets förmåga att genomföra 15 olika vardagsaktiviteter, skalan är 1-5 vilket gör att poängen kan variera från 15-75. För Lilleman gäller fortfarande bottennotan (16/75 kanske, de sista två aktiviteterna har jag lite svårt att bestämma mig för poäng på – jag har svårt att bedöma hans förmåga att orka sitta stilla eftersom hans hyperaktivitet inte riktigt tillåter det tex..), även om han nu är på väg att kunna börja plocka poäng – jämfört med tidigare då jag eg inte haft någon nytta av checklistan eftersom han inte ens kunnat prova de aktiviteter som bedöms… Myset kommer över cutoff-poängen, med uppskattningsvis 54 poäng ungefär (cutoff-poängen lite lägre i hennes ålder). Hon har inte alls samma nivå på grundläggande motoriska svårigheter som syskonen, men man ser intressant nog tydligt där reflexpåverkan slår igenom för där får hon betydligt längre poäng. I flera aktiviteter håller hon nog nivå med jämnåriga, och på andra har hon bottennotering. Utan den sensomotoriska träningen som hon fått sedan tidigt, så hade hon också haft en DCD-diagnos, utan tvivel.

Stumpan, uppskattade jag i fjol till ca 35 poäng av totala 75. (Året innan var det garanterat runt 25 poäng.) Det la henne då tydligt inom området ”troligtvis DCD” och det stämde överens med den bedömning som gjordes vid diagnossättning året innan – även om hon utvecklats en ansenlig del under det år som då gått. Nu, ligger Stumpan på 45 poäng ungefär.. Jag bollade lite med hennes assistent i skolan igår kväll, och när hon fick göra samma skattning så placerade hon Stumpan på 47-48 poäng till och med – något som säkert kan stämma eftersom jag de gånger jag inte säkert vet hellre skattar i underkant än i överkant. Vissa aktiviteter handlar om sånt som assistenten definitivt ser mer av, såsom om hon tex skriver och ritar så pass fort att hon hinner med resten av klassen någorlunda eller om hon springer likt och ungefär lika fort som sina jämnåriga. Så någonstans mellan 45-48 poäng alltså.. Det innebär en tydlig skillnad från i fjol, och OM jag lyckas få henne att fortsätta i samma utvecklingstakt så borde hon komma ”över cutoff-gränsen” om drygt ett år. Innebär det att hon har sämre motorik än lillasyster? Ja, Myset har helt klart mer ”flyt” i sin motorik på flera håll. Men det är ju också så att det skiljer 3,5 år mellan tjejerna och i en jämförelse med jämnåriga så klarar sig Myset i dagsläget bättre. Återigen, utan den träning som hon fått så tidigt så hade det sett väldigt annorlunda ut. Skulle vi sluta träna lillan nu så skulle hennes kvarvarande påverkan slå igenom och ge henne tydliga svårigheter inom några år – både motoriskt och i skolarbetet.

Det går naturligtvis inte att sia om hur utvecklingen kommer att se ut framöver egentligen, det skulle kunna vara så att tillförsel av q10 det här året hjälpt Stumpan upp ett snäpp och att hon sedan har svårare att klättra igen. Det tror jag dock egentligen inte, Q10 hjälpte henne absolut med att komma igång med finmotoriken i år eftersom hon fick energi både till att processa intryck och till styrka men tror helt klart att hon kommer fortsätta att utvecklas. Det skulle också kunna bli så att utvecklingen tar fart ännu mer eftersom hennes förutsättningar i grunden nu är bättre… Jag måste säga att det ska bli väldigt, väldigt intressant att göra samma skattning om ett år… =) Och alldeles nu, borde jag egentligen göra en ny senso-utvärdering – det är dags!