Grov, fin och väldigt fin motorik

Många gånger talar jag med föräldrar till barn med autismspektrumproblematik, och där det för mig är ganska uppenbart att det föreligger sensomotoriska problem. Personerna jag talar med ställer sig däremot ganska frågande till detta, då barnet nått sina viktiga motoriska milstolpar under den första tiden. De motoriska problemen är inte så uppenbara, utan man tenderar att istället förklara svårigheterna som ”autismrelaterade” eller som en konsekvens av låg begåvning. Kanske är det till och med så att tester visat att barnet faktiskt presterar som bäst på det motoriska området..! Den förklaring jag gärna skulle vilja kunna ge, är ganska lång och kräver att mottagaren lyssnar öppensinnat. Jag tänkte här försöka ge en liten inblick i hur problematiken kan förklaras.

Det som är viktigt att komma ihåg i bedömningssituationer där barnet kanske har presterat ”som bäst” på motoriken, är att det kanske inte är så att barnet presterar ”bra” på området motorik – utan väldigt ”dåligt” i relation till sin förmåga på de andra områdena. HAR man en motorisk problematik, så speglar den gärna av sig på alla andra områden. Om man tänker efter så är det ganska naturligt, att ett barn som har svårt med att viljemässigt styra sin arm får ännu svårare att klara en kognitiv uppgift där det helt enkelt innebär att barnet måste både lösa uppgiften OCH styra armen. Har man svårt att tolka synintryck, fokusera blicken, avkoda ljud – ja hur ska man då kunna svara korrekt..? Viktigt att komma ihåg är också att de tester som ofta görs, är väldigt ”grova” och mer kollar av stora milstolpar – som barnet ofta har tränat väldigt mycket dagligen och därmed bemästrat – trots att den motoriska problematiken finns där under. Man kollar om barnet kan gå i trappa, om det kan hoppa, kasta/sparka en boll osv.

Ett barn kan faktiskt också vara väldigt ”motoriskt välvälutvecklat” under sitt första år. Nå alla milstolpar och till synes klara sig bra – och ÄNDÅ ha svårigheter. Detta är alltså inte en motsättning! Grejen är att när barnet skulle behöva klara att driva sin utveckling vidare utan reflexernas kraft, så ligger de kanske kvar och stör… Det gäller också att veta vad man ska titta efter, när man fortsätter att följa upp den motoriska funktionen. Det räcker inte med att lära sig gå, hoppa, klättra. Ett barn behöver hitta flyt i sina rörelser, bemästra nya rörelsemönster, och klara även den finare motoriken. Funkar det med alla delar av påklädningen? Knappar, dragkedjor, vantar, dra byxorna över skorna på vintern..? Kan barnet hålla pennan och forma bokstäverna, och automatiseras detta..? Kan barnet knyta skorna, och knyta upp knutar? Klippa med sax och pyssla? Kasta och fånga bollar? Och sen – fungerar ögonmotoriken..?

Vet ni, att en så till synes enkel uppgift som att fokusera blicken – hålla den fixerad på ett stillastående föremål – faktiskt involverar ett flertal regioner i hjärnan..? Om bilden på retinan av det föremål du försöker fixera blicken på inte rör sig alls, så ”bleknar” den – den mattas av. Så när du håller blicken stadigt vilande på ett föremål, måste du kontinuerligt ”uppdatera” bilden genom att ögonen utför extremt små, svepande rörelser över bilden eller små försiktiga ryck. Det kan jämföras med att den allra mest balanskrävande uppgiften är att kunna vara alldeles stilla, samma ”typ” av otroligt små rörelser gör egentligen uppgiften möjlig. Med det sagt, tror jag inte att det är så konstigt att barn med autism ofta ”flackar” med blicken och att de fascineras av visuellt rytmiska, förutsägbara företeelser såsom rinnande vatten, fläktar, tvättmaskiner, tåg, eftertexter osv. Har ni frågat barnen om hur de ser..? Vet ni om de ser dubbelt, om de kan bedöma djup/avstånd, om de kan fixera ögonen på föremål, om de enkelt och smidigt kan följa rörliga föremål med blicken..? Kan de urskilja föremål mot bakgrunden?

Den motoriska förmågan som så genomgående kan påverka funktionen, kan alltså vara lite svår att bedöma om man inte vet vad man ska titta efter. I vissa fall kanske det är uppenbart; du kanske har ett barn som har påtagliga balanssvårigheter, som rör sig väldigt försiktigt och skräms av ostadiga ytor, gungor osv. Du kanske har ett barn som är påtagligt sen i sin grovmotoriska eller finmotoriska utveckling.
Men det kan också vara så att du har ett barn som faktiskt hänger med riktigt bra när det gäller de stor grov-, och finmotoriska milstolparna, men som ändå har svårt med att vara stilla, har svårt med balansera alldeles sakta eller stilla, som har lite svårt att lära sig helt nya motoriska moment – som ter sig lite klumpigt. Det kan handla om ett barn som helt enkelt inte är så smidigt, och som har svårigheter du kanske inte alls spontant kopplar ihop med motoriken. Slutligen, kan det också handla om ett barn som har koncentrationssvårigheter, är rastlöst, har svårt med läsning och skrivning, är överkänsligt för intryck. Variationerna är lika många som antalet barn.

Jag tänker som så, att visst är det ett långt väntande på de stora resultaten – men samtidigt är faktiskt insatsen väldigt liten. När man har kört IBT med de 30 timmarna per vecka, så är 10 minuter per dag verkligen ingen större grej. Om jag genom träningen kan ge barnen kontroll över sina kroppar, en positiv upplevelse av omgivningen, om jag kan ge dem självständighet – så är det värt allt jag gett och mycket, mycket mer.