Om reflexer och häftig bonus =)

Minns ni förra året, allt fokuserat om vestibularis..? Vi jobbade OERHÖRT inriktat då på bara det vestibulära sinnet, i flera dimensioner, för att stärka lillemans uppfattning av den tredimensionella världen. För att ge honom en grund för balansen och få bukt med hans dubbelsyn. Det var galet häftigt att se hur synen bara föll på plats med hjälp av endast två enkla övningar för vestibularis. Hur hans 2d-syn övergick i stabil 3d-syn och bokstavligen förändrade hans syn på världen, men också hur detta i sin tur gjorde alla andra synintryck lättare att processa. Även om han fortfarande inte kunde fokusera på stillastående föremål mer än några sekunder, så GICK det i alla fall. Även om det där med att följa föremål med blicken ännu var svårt, så var allt rörligt i alla fall inte bara suddiga streck längre. Det är ganska bra exempel på hur man genom att träna en mycket grundläggande funktion, en bas i den neurologiska mognadstrappan, och få väldigt häftiga effekter på sånt som man inte ens visste att man tränade. Bonus liksom..

Ett stabilt vestibulärt sinne ger barnet en utgångspunkt, och hjälper processandet av nästan alla andra sinnesintryck – eftersom de inte längre förvrängs av vestibularis längre. Lilleman var ju inte ”klar” med vestibularisträningen då, är det heller inte nu och det är för den delen inte heller stumpan. Den aspekten finns med genom hela programmet i stort sett, just eftersom det är ett så oerhört viktigt sinne. Men bit för bit, allt eftersom vi lyckas få de vestibulära pusselbitarna tillbaka på rätt plats så faller saker runt omkring på rätt plats – utan att vi behöver fokusera specifikt på dem. Naturligtvis är det så, att man ibland kan få en häftig synergieffekt om man stöttar dessa bitar även från annat håll och när vi känner behovet av det så kompletterar vi träningen med andra saker – men det handlar för oss mer om att bara anpassa aktiviteterna utifrån förmågan just nu. Det är också så att alla saker inte faller på plats helt ”som bonus”, utan att vissa saker kräver specifik träning. Olika saker för olika barn. De sakerna är bara betydligt färre än man tror… Hjälper man kroppen på rätt spår och ger den tid, så tar den sig på ett naturligt sätt vidare i utvecklingen. Vidare till nästa steg, och nästa, och nästa. Ju mindre man behöver manipulera utvecklingen, ju mer man kan stötta kroppen/hjärnan att lösa det själv desto enklare är det. Förmågan blir också oerhört stabil…!

Just nu, jobbar vi ju fortfarande med vestibularis. Delvis på samma sätt, men också med lite tillskott övningsmässigt eftersom vi nu jobbar också med mororeflexen. Det är väldigt häftigt att se hur saker och ting utvecklar sig rent träningsmässigt! Eftersom lilleman har de motoriska svårigheter som han har, så tar ju alla nya övningar lång tid att jobba in. Träningen bygger på långsamma, fokuserade och väl kontrollerade rörelser vilket naturligtvis är en omöjlighet om motoriken inte finns där. Därför jobbar vi också med ett ”tredje ben på pallen” – den specifika motoriska utvecklingen. Den motoriska träningen tar onekligen sin tid, men det går framåt hela tiden. Sjukgymnasten i mig säger att det inte ska ge effekt i vardagen, men mamman i mig ser ju vad som händer. Var är vi nu..? Kontrollen av armarna är ganska väsentligt annorlunda, vilket ju är otroligt väsentligt. Kontrollen i benen är också den betydligt bättre än tidigare, men vi har ännu en bit kvar till fötterna om man så säger. Det är svårt att koordinera rörelser över två leder samtidigt, och kontrollen är inte densamma som i armarna. Jag tänker att vi kanske kommer att traggla med samma motorikövning i ytterligare 4-6 månader kanske, innan vi är där vi vill vara – där han på allvar är redo att börja träna på ett annat sätt. Fortfarande är det också svårare att kontrollera två kroppsdelar samtidigt, och att då koordinera hela kroppen tillsammans bereder stor utmaning. Bit för bit lägger vi dock pusslet… Såg man inte var vi började, så skulle man aldrig kunna förstå storheten i det han har åstadkommit. Jag som analyserar hans rörelser varje dag, njuter av föreställningen.. =)

En sak dock, som fortfarande är svårt när det gäller armarna, är händerna. Händerna och egentligen fortfarande armbågsleden. Lilleman har haft en extremt stark palmarreflex, så att styra det där med att öppna/stänga handen det har varit omöjligt. Att kunna använda händerna vid något finmotoriskt arbete, tja omöjligt det med naturligtvis. Nu, ser vi dock en ganska rolig utveckling. Återigen är vi då tillbaka på bonuseffekter!

Palmarreflexen, gripreflexen i handen alltså, är per definition just en gripreflex. Den kan onekligen ställa till det ordentligt, både genom att i stort sett omöjliggöra manipulerande i handen (och tex störa skrivfunktionen rejält för skolbarn) och genom att något mer förvånande störa den fina motoriken i främre delen av munnen och därigenom påverka talförmågan… Effekten är väl känd och har ett eget namn, Babkin response eller Babkin reflex. Babkin handlar alltså just specifikt om kopplingen mellan hand och mun, och för många barn med autism så skulle alltså arbete med palmarreflexen kunna vara väldigt värdefullt. Vi har inte alls börjat jobba specifikt med de här bitarna, det ligger en bra bit fram för oss eftersom vi bygger nerifrån och upp. Effekt på handmotoriken har vi dock fått.. hur..? Svaret ligger i att palmarreflexen just är en gripreflex. Plantarreflexen (fötterna) är en annan. Mororeflexen – en tredje… Genom att jobba med mororeflexen (gripet ligger i den ”omfamnande/fastklamrande” rörelsen som barnet göra efter att först ha slagit ut med armar och ben, armar och ben förs ihop framför kroppen igen i en gripande rörelse) så får man ofta en påtaglig effekt på de andra gripreflexerna – och alltså på handmotoriken såväl som via Babkin ev också på munmotoriken. I lillemans fall är jag redan nu säker på att arbete med mororeflexen inte kommer räcka till för att integrera hans palmarreflex, den är helt enkelt för stark – det är för komplext. Men att palmarreflexen påverkas positivt, det står redan helt klart trots att vi har mycket moro kvar att jobba med.

Hur går det här..? Vi har jobbat med mororeflexen nu i fem månader tror jag, ungefär. NU börjar vi egentligen rent krasst att jobba med mororeflexen, hittills har det varit ganska mycket förarbete för motoriken. Inte så att ”förarbetet” inte har något effekt alls på reflexen, men det blir ett lite annat fokus i det skedet och när förarbetet har lagt övningen ”på plats” så finns utrymme för ett helt annat fokus på själva reflexen – på att förfina den långsamma, koordinerade rörelsen och på att utöka kontrollen av reflexen i hela rörelsebanan. Öka intensiteten helt enkelt. Det märks… Vi ser en hel del nya reaktioner i vardagen, livet är ganska turbulent på sätt och vis just nu. Inte hela tiden, men känslorna ligger nära ytan och självbestämmandet växer relativt hastigt.. =D Vad gäller handmotoriken så jobbar vi inte alls med det som fokus, eftersom det ännu är så svårt. Lite kommer dock med som bonus i aktiviteter vi gör, där fokus är ett annat. Roligt där är att märka saker som att det där med att kasta tenderar att bli lättare, att han faktiskt börjar kunna ”trä i” saker och alltså jobba med händerna ihop, att räkna upp och ner på fingrarna, att han börjar kunna spela piano med fler fingrar än pekfingret samt faktiskt börjar kunna spela med två händer (lätt stöd), att liknande saker noteras vid andra instrument, och att vissa appar som kräver mer motorik nu plötsligt fungerar. Fattar ni..? Han börjar kunna isolera enskilda fingrar i varierade rörelsemönster! Det får sen jämföras med att inledningsvis knappt ha kunnat öppna en sluten näve.

Det är helt enkelt en häftig utveckling att följa, och erbjuder en roligare vardag. Mer glädje, mindre frustration och förvirring. Vi håller envist fast i sensomotoriken som bas för hela dagen, som bas för allt. Sen spelar vi spel, kramas, pratar lite, spelar enkla barnsånger på pianot med bastoner som enkelt komp, spelar lite trumpet, spelar lite flöjt, kanske trummar lite – och kramas igen, och igen, och igen… De som tycker synd om mig, vet inte vad de talar om ;).