Proprioception möjliggör imitation!

Det här inlägget tänkte jag ägna lite tid åt det proprioceptiva sinnet. För många barn autistiska barn är just imitation och instruktioner ett extremt svårt område. När jag första gången läste boken Early start Denver method så var det en alldeles särskilt sak som jag tog till mig allra mest – i allt det som ändå är väldigt bra. Vad? Testa en sak i två veckor, märker du inte att det sker en tydlig utveckling – BYT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT..! Det kanske låter konstigt med tanke på att den sensomotoriska träningen ju verkligen inte alltid ger snabba resultat? Träningen, den specifika träningen man gör, tar dock bara 10 minuter per barn och dag. Utöver det bör man anpassa övrig träning utifrån barnets sensomotoriska profil, som ett nödvändigt komplement. Vet man sen bara vad man ska titta efter, så kan man faktiskt se en liten men tydligt märkbar skillnad i stort sett dagligen. Små, små nyanser av förbättring, det står aldrig stilla.

Att traggla ”peka på näsa” eller imitationer med ett barn som har en kraftig proprioceptiv problematik – funkade inte alls bra. Man riskerar att hamna i en tråkig cirkel av ”det går hyfsat, det går bättre, man går vidare till nästa steg – och kastas tillbaka på noll och får börja om”. Hamnar ni någonsin här – stå på er! Det ska inte se ut så, då ligger problemet på en annan nivå! Ett barn som tycks kunna klara ett begränsat antal imitation eller instruktioner och som sedan glömmer en för att ta till sig en ny, eller har svårt att särskilja två stycken hyfsat likadana rörelser – har mycket möjligt problem på det här området… Att vara underkänslig avseende proprioceptionen innebär att inte ha koll på var man har kroppens alla delar, det ger alltså en bristande kroppsuppfattning. Vet man inte var man har kroppen, blir det också svårt att kunna använda den ändamålsenligt och smidigt. Man kanske också kan se en typisk ”fördröjning” i motorisk reaktion, att barnets reaktioner tycks vara ”tröga”/”sena”.

Så, hur jobbar man med proprioception..? Barnen som gärna vill kramas riktigt rejält, kan ha svårt på det här området och har hittat ett sätt att ”lugna systemet”. Den stimuli de då efterfrågar, är ett tydliggörande av rörelsen som sker i leden vid tryck. Så alla såna rejäla kramar, att lägga tryck på kroppens alla olika delar när barnen ligger på en madrass tex, det kan fungera som proprioceptiv stimulering. De här barnen kan också ha den typen av stereotypa rörelser som innefattar att klappa händer, klappa på kroppen, stampa i golvet, hoppa etc. Alla sådana lite rejälare tryck och stötar stimulerar den proprioceptiva stimulin.

Vi, köpte studsmattor som ett första steg. Först en liten studsmatta från KomIkapp (eller ja, egentligen var det faktiskt en julklappa från barnens morfar..!) med stödräcke. Sen när lilleman fyllde fyra, fick han en stor utestudsmatta i födelsedagspresent – och vilket wow det blev..! Initialt var det läskigt att ens sitta eller krypa på den, men ganska snabbt började han hoppa på knäna, och under andra halvan av sommaren hoppade han riktigt rejält. Stötarna i hoppen har hjälp honom att effektivisera de proprioceptiva nervsignalerna via en för honom otroligt lustfylld aktivitet! Här får man ju också en väldigt naturlig integrering av vestibulär och proprioceptiva signaler. Vestibulära och taktila om man jobbar i liggande på mattan. Syn kommer med, men det går också att prova att hoppa och blunda.. Cykling kan också vara en bra moment, men innan det kanske ännu hellre klättring. Allt som är lite ”tungt”, som ger motstånd och på så sätt tydliggör.
 
För armarna då..? Betydligt svårare… Men tanken är egentligen den samma. De barn som har proprioceptiva svårigheter har ofta svårt med att anpassa kraften – kanske inte kan få pennan att faktiskt ge spår efter sig eller så bryter de av spetsen tex. Börja kanske med saker där kraften kom reflexmässigt – som att via pilatesboll rulla fram och ta stöd på armarna. Vidareutveckling blir att ”gå skottkärra”. Lyft tunga böcker och stenar, köp ett väggfäste till iPaden så barnen tvingas jobba med armarna högre och jobba med fingerfärg eller liknande mot ett papper uppsatt på väggen – upp med armarna liksom! Försökte jobba med playdoh – eller med med pepparkaksdeg! Lasta en vagn full med böcker eller sten osv. Häng upp något i klättertornet, något lite tungt som barnen sen måste jobba lite för att dra upp/sänka ner. Ni förstår va..? Massivt att ”tungt” arbete; bära, skjuta, lyfta, dra, trycka etc. Allt för att ge mer input, och effektivisera proprioceptiva signaler. På så vis skapas en bättre kroppsuppfattning, och allt arbete blir lättare.

Att följa instruktioner och imitera kräver ju också integrering med syn och hörsel, och där finns ännu begränsningar. Se till att du hittar barnets nivå och bygg upp systemet ifrån grunden. Jobba med alla sinnen separat, och sedan tillsammans. Jobba med sensomotoriken specifikt, och jobba i alla möjliga sammansatta och utmanande aktiviteter allt eftersom barnen klarar mer. Eftersom imitation, instruktioner och liknande övningar ofta medför stora svårigheter för barnen så är mitt tips att träna detta i lek. Härma barnen och locka deras vilja att göra lika. Fortsätt inte traggla träning som inte tycks fungera, det bryter ner barnets självkänsla!
 
Och tänk, bara tänk om alla förskolor kunde lite om sånt här..? Så annorlunda det skulle kunna se ut.