Sensomotorik – hur tränar man i förebyggande syfte?

Jag har tre barn. Min äldsta fick sin vestibulära utveckling störd eftersom hon föddes prematurt och låg i kuvös. Det blev ett tydligt avbrott i det naturliga vaggandet, som vi i och för sig tog igen när hon blivit lite äldre då vi bar jämt… Sen fokuserade vi en del på hennes vestibulära aktivering när hon var liten, både genom bärandet och genom rena rama cirkuskonsterna. Jag jobbade också sjukgymnastiskt med henne, aktivt men tyvärr stöttade jag henne lite för mycket/för fort. Resultatet? Hon har haft en påtaglig vestibulär problematik, för vi missade delvis att kompensera för bristen i början. Hennes motorik fick inte den tid den behövde, och nu får vi gå tillbaka och göra om – göra rätt.

Min son, fick ligga stilla från ett ännu tidigare skede eftersom jag blev sjukskriven så han inte skulle komma för tidigt. Väl ute, bars han förvisso en hel del men han var också mer nöjd för sig själv eller med storasyster så han fick inte samma stimulering. Han var ganska ”nöjd” av sig eftersom han hade storasyster och mig i närheten, och jag var på något vis ganska lättad över att inte han inte var lika ”inbitet nyfiken” som storasyster eftersom jag då hade två väldigt små barn. Resultatet? Han har haft en enorm vestibulär problematik, och motoriken har varit därefter…

Min minsta, tja när hon låg i magen hade jag inte tid att vara stilla så hennes vestibulära system fick bättre träning. Efter att hon kommit ut till oss krävde hon massor, och vaggades i sjal eller vagga JÄMT. Hon har fått göra ”det mesta” i rätt ordning. Resultatet? Hon har en väldigt god vestibulär funktion, och motoriken som medföljer… Talande inte sant..?

I det här inlägget skev jag lite om att jag om jag hade vetat det jag vet nu, hade satsat ännu mer fokuserat på sensomotoriken när hon var liten. Flera har frågat mig; ”hur..?” Så jag tänkte försöka skriva ner mina egna tips på hur man kan stimulera ett barns vestibulära funktion, under hela utvecklingsperioden.

För det första, så är alltså vestibularisnerven den första nerven att myeliniseras. Det innebär att det vestibulära systemet börjar utvecklas otroligt tidigt, för systemet skall vara redo att fungera väl när barnet föds. För att det vestibulära sinnet ska kunna tränas, krävs att man som mamma helt enkelt rör på sig. Hela tiden när man rör på sig, tumlar fostret/barnet omkring där inne och lär sig mer och mer om tyngdkraften – lär sig känna hur den påverkar det egna läget och den egna accelerationen. Nu menar jag inte att man som mamma alltid måste vara i farten eller måste ge sig ut på värre joggingturer, utan jag menar helt enkelt att för att barnets chans till god vestibulär funktion ska optimeras så behöver mamman helt enkelt röra på sig. Jag är helt övertygad om att en del av lillemans vestibulära problematik kom av att jag var sängliggande i flera veckor under en kritisk utvecklingsperiod. Jag är också säker på att stumpans utveckling påverkades negativt av tiden i kuvös/på värmesäng/hemma i vagnen innan vi ”vågade” lite mer med den lilla fågelungen vi fått med oss hem.

Om man som förälder vill stötta barnets vestibulära utveckling efter födseln, så gäller egentligen samma taktik eftersom det är så som det vestibulära systemet utvecklas. Skulle jag börja om nu, skulle jag absolut ha en vagga att tillgå – gärna en sån takhängd variant som gungar hela tiden om barnet rör sig. Den elektriska vaggan vi faktiskt HADE till myset skulle jag också kunna tänka mig att använda. Jag skulla ligga i hängmatta med min bebis på magen, sitta med hen i gungstol, hitta alla varianter jag kunde. Jag skulle också – viktigast av allt – bära massor i sjal igen. Jag skulle bära både liggande på rygg och mage samt åt både höger och vänster, samt upprätt, och jag skulle helt enkelt fokusera mycket på att vagga, gunga, snurra i olika styrkor men framför allt lugn och försiktigt.

Jag skulle vara noga med att tänka på att försöka stimulera barnets alla delar av vestibularis; alltså jobba längs alla tre axlarna av rummet (tänk här alltså båggångarnas riktning). Hur gör man detta? Lite så som jag har skrivit här, och genom att vara kreativ. Tänk själv på att barnets vestibulära system utvecklas i ett ganska ”viktlöst” tillstånd under graviditeten, under ett frekvent ändrande av kroppsläge och acceleration i alla riktningar. Här menar jag dock inte att ni ska försöka kasta runt barnet viktlöst i luften, märk väl… 😉 När barnet väl är ute finns inte samma möjlighet, men vatten finns ju till exempel att tillgå. Även om jag kan tycka att babysim är lite läskigt, så skulle jag bada mycket med min lilla. Myset har fått följa med och bada från väldigt tidig ålder, och jag är övertygad om att det varit otroligt värdefullt för henne!

För att också stimulera övriga sinnen, skulle jag engagera mig mycket för att få till mängder av hud-mot-hud-tid. Jag skulle vara ännu närmre (hur det nu skulle gå till.. =D =D =D ), och stimulera huden över hela kroppen. Jag skulle amma lika mycket som med de andra barnen och låta barnet styra det helt och hållet så länge hen ville, och pussa och smeka över små händer och läppar. Jag skulle strunta blankt i alla råd om att ”låta barnen lära sig hantera ljud”, och anpassa miljön så att hen fick lugn och ro runt omkring för att ”orka med intrycken”. På samma sätt som med de andra skulle jag sjunga massor, jobba med musiken (och tecken!) direkt från början. Hen skulle få vara aktiv, men jag skulle vara noga med att låta hen få den tid som hen behövde. Inte stressa den motoriska utvecklingen men finnas med så mycket som jag kunde för att locka och stimulera. Gåstolen som funnits med för alla de andra barnen skulle jag ALDRIG NÅGONSIN släppa över min tröskel igen. Hit kommer heller ingen hoppgunga eller babysitter, helt enkelt för att det inte behövs och det finns bra sätt att stötta barnets sensomotoriska utveckling. Jag skulle ha en omgivning som var lugn för ögat, och jobba fokuserade stunder i väldigt avskalad miljö för att träna samspel och fokus.

Jag skulle jobba massor hela vägen med att låta hen göra själv, och jag skulle teckna och härma – allt för att locka till samspel med glimten i ögat. På samma sätt som jag beskriver att vi faktiskt gjorde med myset. Jag skulle dock vara noga med att hålla i längre med stödtecken, och jag skulle – om jag orkade – jobba mer på att hitta jämnåriga barn att leka med i rätt miljö. Sensomotorik, lek och kommunikation – riktigt stadiga kommunikativa grunder – skulle tragglas i mängder och vara en naturlig del av vår vardag.

Låter det flummigt..? Det gör det säkert =). Men jag är säker på att det skulle ge väldigt god effekt, på precis alla plan.