Ny utvärdering

Idag har jag slutfört nästa utvärdering för Stumpan och Lilleman, Mysets utvärdering är ännu kvar och väntar till veckan.. Jag har ännu inte hunnit tänka igenom allt ordentligt, så precis var vi går härifrån det har jag bara en aning om än. Några större överraskningar planeringsmässigt är det dock inte, utan allt flyter på så som det ska. Det som är oerhört intressant, det är ju att alla de där små förändringar som man ser så tydligt i vardagen faktiskt också syns svart på vitt i testet när vi går igenom det. Hur både motorik och balans hela tiden förbättras i moment som vi aldrig tränar – ni vet det där som man normalt sett säger är ”omöjligt” för barn med praxis-svårigheter. Förändringen är tydlig, och sker på precis de ställen där den ska. En del bonuseffekt ser vi också, sånt som ”rättar till sig” i och med att den naturliga utvecklingen stimuleras. Stumpan är på väg från första ”blocket” in i nästa, medan Lilleman och Myset kommer ligga kvar i första delen ett tag till – jobba på den vestibulära funktionen, på den grundläggande motoriken och på de reflexer som normalt sett är aktiva i den allra tidigaste utvecklingen. Stumpan kommer gå vidare och jobba mer med det man kallar ”lateralisering” och som rent krasst handlar om att både utveckla en dominant sida och förbättra koordinationen mellan höger och vänster, och så kommer hon jobba mer med sin handmotorik vilket ska bli oerhört spännande.

Vad som utöver detta var riktigt intressant, var att Stumpan nu blivit så pass gammal att fler standardiserade tester finns tillgängliga för hennes del. Både motoriska tester som visar precis på de relevanta delar vi ser – och framöver kommer att jobba mer med – och tester som visar hennes visuella perception, öga/hand-koordination och visuospatiala förmåga. Jag har varit väldigt nyfiken på just detta, och väntat tålmodigt på att det skulle bli dags att testa. Vad jag har fått se, förklarar flera delar av hennes svårigheter på ett sätt som inget annat jag hade kunnat testa hade kunnat göra så lätt. När det gäller den visuospatiala delen, så var resultatet nog ganska väntat. Hon har fortfarande flera vestibulära reflexer kvar att jobba med, så det kommer dröja ett tag innan den spatiala funktionen faller på plats. Vi ser att det har skett en tydlig förbättring, och vi ser att vi har en bit kvar att jobba. När det gäller öga/hand-koordination så var resultatet också väntat. Handmotoriken i stort är ju ett påtagligt problem, och svårigheterna med att tex skriva för hand och knyta är ju otroligt tydliga i vardagen. Att då kunna synkronisera den motoriken med all den input som den kräver, OCH den påverkade visuella perceptionen – tja det är ju ganska självklart att det är svårt.

Det som är svårare att se i vardagen, är just hur den visuella perceptionen fungerar – hur hon ser, tar in, processar. Flera saker som tidigare bara existerat som en känsla i maggropen hos mig, bekräftades de här dagarna. Jag ser flera rent perceptuella svårigheter i hennes testresultat som förklarar en del av hennes matematik-svårigheter, vilket av mig upplevs både är med glädje och sorg. Med glädje för att jag är övertygad om att de kommer att utvecklas bra de här närmaste åren, med sorg för att jag förstår att hennes omogna sensomotorik faktiskt gör det helt omöjligt för henne att klara undervisning ”på vanligt sätt” – jag förstår vilka överkrav den ställer på henne. Tack och lov, så har hon en bra assistent och en lärare som nog också kommer lyssna på det jag har att berätta, och se det som en öppning för vidare arbete. Jag kan inte säga att jag ännu har klurat ut riktigt hur vi behöver jobba i skolan (och hemma), men jag vet att vi hittills är på rätt spår och att flera av de anpassningar vi har talat om helt enkelt är nödvändiga för att hon ska ha en chans att fixa arbetet. Visuella anpassningar i det här fallet, helt enkelt. Det är oerhört fascinerande att se hur hon uppfattar och kan återge, och det ska bli ett oerhört spännande år igen som sagt. Enklare former tex visar sig precis som väntat inte vara ett problem och överlag så uppfattar hon sin omvärld ganska ”korrekt”, medan antal, mängden av visuell information, avstånd, vissa komplexa former i detalj och att kunna kombinera information av både del och helhet medför svårigheter. Jag kan också tydligt se hur trött hon blir av för mycket visuell information, och hur hon efter en kort stunds arbete inte alls orkar ”prestera” längre. Att processa tar enorma mängder kraft. Ändå orkar hon ju med enormt mycket mer visuell information nu än tidigare, det är en av de tydligaste förändringarna vi har sett – det gör det helt läskigt att tänka på hur hon hade det tidigare…

Hur långt träningen tar hennes visuella perception, det kan vi bara vänta och se. Jag kan se på lillasyster, som helt klart har en hel del sensomotorisk problematik men inte samma stora vestibulära problematik i botten, att hon också har svårigheter med vissa saker rent perceptuellt. I hennes fall är det dock så att hon ännu ligger helt i fas med åldern när det gäller perceptionen och öga/hand-koordinationen (och lite före), kanske med undantag för hennes figur/bakgrund-problematik som inte testas i de här delarna. Hur det ser ut när hon kommit lite längre och testen ställer högre krav på perceptionen, det får vi se… Stumpan klarade också den grundläggande delen riktigt bra, ganska tidigt. Eftersom så mycket har förbättrats just när det gäller Stumpans perception redan, så är jag trygg i att träningen kommer ge henne det hon behöver. Det som har påbörjats, gör sitt jobb bra.