OPTOMETRISTEN

Sensomotorik – vestibularis, Sensomotorik – visuell perceptionOkt 29 2013
Ja, då har vi varit dit. Ett lite annorlunda besök helt klart, men lite roligare än förra gången.. =)
Hon undrade hur det gått, och hur glasögonen nu funkar. Vi berättade som det var (att vi inte använt dem alls), och då såg hon lite allvarlig ut. Förklarade i och för sig att det ju bara är för hans skull, för att det ska kännas bättre, och jag förklarade att han själv sagt ifrån – att han säger sig ha lättare att se utan glasögonen ändå. Sen berättade jag också att vi skippat lappträningen eftersom han inte ville göra den längre och att vi sedan glömt bort den, och då såg hon ganska förundrad ut… Jag vände mig sen till lilleman och frågade om han ville berätta, och han skrev
”jag ser bara en nu”.
Optometristens kommentar? ”Vad bra…” Inga hurrarop här inte.. Hon såg väldigt frågande ut, och jag lät lilleman berätta vad han gjort – ”jag har tränat balansen”. Och ja, hon såg inte mindre frågande ut efter det kan jag säga… =D

Hon ville då kolla hans syn igen, trots att han såg bra förra gången. Eftersom jag inte hade förberett på det, så var han inte så sugen. Gick med på att kolla båda ögonen, men inte så många bokstäver per sida. Riktigt fascinerad var hon redan här, eftersom han juni registrerades på 0,8 vänster öga och 0,4 höger öga – och nu tycktes nå 1.0 på båda ögonen enligt hennes bedömning. Hon lämnade dock viss reservation eftersom vi inte testat så många bokstäver (han svarade dock helt rätt på alla vi testade, så MINST 0,9 ser han i alla fall). Skulle faktiskt kunna tänka mig att han nu har en synskärpa på 1.0 och även om jag finner viss logik i att även synskärpan blir bättre när man kan fokusera ögonen i en gemensam bild – så är ju det i sig så nytt.. ”Kanske cirka en vecka” svarade han på hennes fråga om hur länge han sett en gemensam bild. Så… att pusha den neurologiska utvecklingen ger uppenbarligen mycket god effekt även på synskärpa!

Vi bad sedan om att han skulle få titta på 3d-bilderna. Sen igår kväll har jag ju hunnit fundera VÄLDIGT mycket på 3d, och ville absolut kolla hur det funkade. Ni skulle ha sett hans min när hon tog fram korten..! HELT förbluffad! Gjorde miner, ändrade avstånd, sträckte fram handen och tog på den för att känna på strukturen. Det var helt tydligt direkt att han såg något, att han såg något helt annat än det jämngrå som han såg vid förra tillfället. Jag bad honom peka ut dem, och han pekade på alla tre bilderna. Jag bad honom benämna två av dem; ”stjärna”, ”bil”. Här nånstans började nog optometristen känna att hon var ute på riktigt djupt vatten.. Hon frågade hur vi tränat, och jag berättade väldigt kort om våra vestibularisövningar. ”Och det här skulle på något sätt också påverka synen menar du då..?” Så hon fick sig en kort lektion i neurologi och sensomotorik, och sen konstaterade hon ganska kort att ”det är ju jättestora framsteg!”. Hon erkände lite motvilligt också att det ju är en nära koppling mellan synen och det vestibulära systemet, och att det finns en stark koppling mellan alla sinnen. Jag gav henne webadressen till INPP, och sen sa hon att hon nog trodde att vi löste det här utan henne men att hon gärna ville följa upp hur det går så hon undrade om det var ok för oss att komma tillbaka om ett år. Det sa vi naturligtvis ja till, och det ska bli otroligt spännande då!

Efter besöket åkte vi till badet. You know, ”hålet i rummet”-badet. Där hade jag en lite skärrad men fnittrande kille som förvisso inte ville simma ut till strömmen, men som nu spenderade tid åtminstone på ena halvan av bassängen igen och som inte alls visade samma rädsla. Han tittade länge och väl på strömmen, kollade noga. Väl hemma, frågade jag hur dagen varit. Han var inte alls sugen på att prata, alldeles för trött för det. Men han tyckte att det gått bra hos optometristen, och att det var häftigt med 3d-bilderna. Jag kommenterade då att det nu bevisar att han har förutsättningen för att se i 3d fullt ut, men att jag inte vet hur det fungerar för honom i vardagen. Innan han smet iväg frågade jag honom tre frågor;

– har det blivit skillnad också på hur du ser djupet i rummet här och på andra ställen?
”Ja.
”
– ser du djupet nu?
”Ja.
”
– ser du fortfarande ”hålet” i bassängen?
”Nej, jag ser djupet i hela rummet.”

Det är så jäkla häftigt!