FÖLJD AV SENSOMOTORISK PROBLEMATIK, ATT LÄSA OCH SKRIVA NÄR MAN HAR AUTISM

På tal om det här med DCD vid autism… Om man sen går vidare i Svenny Kopps avhandling, till delen där hon tittat närmare på läs- och skrivproblem – så är det ännu fler intressanta saker man kan hitta… Där går det lästa att 40% av de undersökta flickorna med ASD hade minst en läs- och skrivdiagnos, och att samma siffra bland flickorna med ADHD var hela 56%! Mellan de båda diagnosgrupperna ASD och ADHD fanns ingen signifikant skillnad när det gällde vare sig ordavkodning, läsförståelse eller stavning. Svårigheter med ordavkodning, stavning och läsförståelse korrelerade alla starkt med ADHD, medan bristande läsförståelse korrelerade väldigt starkt också med de autistiska symptomen… Betänk sedan att komorbiditeten mellan ASD och ADHD är gigantisk…

Om man nu då skulle vilja titta på det här utifrån sensomotorik-ögon… vad ser man då? Jag ska villigt erkänna att det allra första jag ser, är stumpan. Hon har haft svårigheter på alla tre områden, vilket stämmer överens med hennes dubbeldiagnos. Nu, när hennes ADHDproblematik dämpas något i takt med att hennes sensomotoriska mognad ökar – så ökar också hennes ordavkodningsförmåga och hennes förmåga till stavning. Visst har hon fortfarande problem, på grund av sina ögonmotoriska svårigheter – men det sker en tydlig utveckling hela tiden och ännu ligger hon väl till i tiden. Hon förstår lite mer av det hon läser, men det brister ännu tydligt i just de mer ”spatiala språkliga delarna” – de delar där många hävdar att man behöver ha en god sensomotorisk mognad för att förstå ”det abstrakta” i språket. Att verkligen nå till betydelsen bakom ljuden… Sen är också arbetsminnet ett problem hittills.. =)

I dagläget handlar detta inte om särskilt svåra språkliga delar, men om sånt som är starkt kopplat till kroppsliga erfarenheter; såsom vidare kategorier (hela grejen med att kategorisera och associera hänger ju mycket på sensomotoriken), frågeord (alltså i vilket ”fack” letar jag efter svaren?), pronomen (väldigt mycket spatialt, ”perspektiv”, i detta), riktningshänvisning (spatialt), tid (auditivt spatialt) etc etc. Har du inte den kroppsliga grunden för att verkligen förstå den lite abstrakta begreppsmeningen i sådana ord, hur ska du då kunna få en god sammanhängande förståelse av vad du läser..? För en tid sedan, fanns ingen pedagogik som kunde förklara detta för stumpan. Det ”fäste ingenstans”. Nu förstår hon allt, det måste bara göras.

Lilleman då..? Hur stämmer det på honom..? Väl skulle jag säga. Han har i och för sig en betydande sensomotorisk problematik, men han har pga sin avancerade synestesi alltid haft en god spatial förståelse. Rent praktiskt, har vi en annan situation… Tack och lov, har synestesin gett honom både språk och en mycket god teoretiskt spatial förmåga som underlättar i mängder av situationer för oss (inlärningsmässigt).

Visst är det lite intressant, att just ökade autistiska symptom (vilket jag tidigare berört, en större mängd ”autistiska symptom” med all säkerhet tyder på en svårare sensomotorisk problematik) också resulterar i läsförståelseproblematik..? Vill man späda på tanken ännu mer kring det här, kan man titta på någon av de studier som tittat på förekomst av primitiva reflexmönster, en avvikande motorisk utveckling, hos barn med läs- och skrivsvårigheter. Studier som visar på ett tydligt mönster; kvarvarande primitiva reflexmönster ger svårigheter med läs- och skrivförmåga. Vill ni läsa mer själva, kan ni titta på INPP´s hemsida under forskning tex.

Jag låter kanske lite fanatisk, och det må vara hänt. Jag är inte ute efter att frälsa världen, och folk får gå sina egna vägar för att hitta lösningar. Men innan man kan börja söka efter lösningar, måste man få veta att problemet finns..! Att dålig balans, avvikande motorik, perceptuella svårigheter ger stora konsekvenser! Om man sen väljer att inte gå sensomotorikvägen, fine – gå en annan väg men GÅ i alla fall! Jobba med motoriken, ge barnen den chansen. Och möter man en profession som nöjer sig med att säga ”det är vanligt”, ”det är svårt att göra något åt”, ”andra saker prioriteras då den motoriska problematiken överskuggas”, eller ”vi får träna varje delmoment intensivt” – och så märker ni att barnen inte klarar det eller glömmer lika fort igen… så prova något nytt. Våga tro på barnen.